Slänger in ett snabbt inlägg! Alldeles strax kommer svärfar & svärmor hit på en kopp kaffe och lite pepparkakor. Har städat så mysigt och tänt ljus i köket. Deluxe! Ska kila ner till coop och köpa ngt annat gått att bjuda på också. Ikväll måste jag sätta fart med Melody & Olivias Design! Ska bli jätte kul! Sen måste jag plugga också. Har en del som ska vara klart nu i veckan. Tänkte fortsätta mitt MVG race!

Ha en mysig afternoon!

Jag kommer aldrig att göra det misstaget igen. Jag är trött på att engagera mig i människor som gång på gång går över styr. Som ljuger och manipulerar. Jag är så glad att du ringde så vi fick reda ut det misstaget som blivit. Skönt! Människor som inte har annat för sig än att bråka är för mig vatten. Jag har så mycket annat att lägga min tid på än dessa värdelösa diskussioner.

Snart börjar Days!
Weoo!

Jag har bloggat i snart 2 år [på blogg.se sedan Februari 08,] och jag måste säga att jag blir så trött på denna invasion av modebloggar. Vart man än klickar sig in så ser man " Dagens outfit, önske outfit & de nyaste inköpen. " När allt kommer omkring, vem bryr sig egentligen om vad Kenza har för jacka, eller vad Engla tycker är värt att klä sig i nu i vinter? Är det viktigt? Dessa människor har mängder utav 12-13 åringar som följer dem dagligen. Köper samma saker och klär sig likadant, sedan startas ännu en modeblogg. Snälla tjejer få upp ögonen? Är det den sortens förebild ni vill vara? En ytlig & matriell sådan? Varför inte ge lite ur ert inre. Finns det verkligen ingenting vettigare att skriva om?

Folk klagar på familjebloggar. Varför? Får jag fråga varför de inte är mer uppskattade? De flesta familjebloggar drivs utav målmedvetna tjejer, eller killar mellan 15-30 år. Som har erfarenhet & vet vad ansvar och vuxenliv innebär. Vad som är viktigt här i livet. Varför ser inte fler upp till sådant? En dag ska ni väl också ha en liten väldoftande bebis vilandes på er arm. Eller har jag fel? Är det meningen att ni ska shoppa kläder hela livet & är det vad du egentligen värdesätter högst?

Du får fler läsare som modebloggare, visst. Men snälla, vill du inspirera & motivera så gör någonting värdefullt utav den. Allt behöver inte vara yta, glam & glamour. Visa lite verklighet! Låt dessa små tjejer få annat att värdesätta då de kliver in i ett liv som ändå är fullt utav självförakt, ångest & förtvivlan. Kläder är tyg, kläder är ovesäntligt. Absolut är det underbart att klä sig snyggt, men att göra detta till en så stor grej är att gå över styr.

Kärlek är viktigt. Att veta att man är vacker oavsett kläder, smink eller den fina ytan. Det är vackert med självkänsla & självförtroende. Ge lite mer av det innersta och lägg hatten på hyllan ett tag. Låt de små ha något att leva för, annat än en dyr trasa! 

Tre bloggar jag rekomenderar varmt:

Sofie B : Driver förmodligen världens bästa blogg. Inspirerande & riktigt mysig. Här skriver hon om sin dotter & sambo samt om heminredning & pyssel. Händigare flicka får man leta efter. Smile! Dröm dig bort i hennes fantastiska värld av kärlek & livsglädje. Dessutom är hon en av världens vackraste & smartaste tjejer! Detta är äkta! [Läs den här!]



Zandra: Hysteriskt rolig tjej med båda fötterna på jorden. Här är det ärlighet så det heter duga.  Mysig blogg om hennes stora mage. En gravid kvinnas blogg om hennes efterlängtade bebisen. Skratta & ha roligt hos världens absolut skönaste Zandra. [Läs den här!]



Olivia: En fräsig 17-åring om sitt liv som sjungande hiphop donna. Fantastiskt vackert tjej som skriver riktigt bra och intressant. Glöm inte att lyssna på hennes musik. Grymt bra jobbat tjejen! [Läs den här!]

" Självförtroende är individens tilltro till sin förmåga att prestera. Det kan röra sig om arbete, skola eller sociala sammanhang. Självförtroendet kan variera från dag till dag och det kan höjas genom bekräftelse utifrån, eller tillfälligt höjas under exempel alkoholpåverkan. Självförtroendet kan snabbt tränas upp. Många blandar ihop begreppet med självkänsla, som är något helt annat. "

Hur många utav er trodde inte att Självförtroende var hur mycket man tycker om sig själv för den man är och för hur man ser ut? Det är väl så vi lärt oss. Efter att ha lyssnat på Mia Törnblom´s Självkänsla Nu har jag lärt mig ett & annat. För det första har jag förstått att jag har ganska bra Självförtroende. Jag vet att jag kan prestera och att jag gör det till 110%. Speciellt vad det gäller de arbete jag åtar mig, samt skolan. Jag har aldrig tidigare vart så engagerad & motiverad att gå ut skolan med högsta betyg som jag är nu. Hittils ligger mina betyg på MVG & jag tror att det är dem tre bokstäverna jag kommer se lysa på mitt betyg nu i slutet av terminen. Och det får mig att känna mig ännu mer lyckad. Stolt är bara förnamnet!

" Självkänsla är egenskapen att uppleva sig själv som kompetent att klara av livets grundläggande utmaningar samt förtjänt av framgång och välmående. En sorts självkärlek som gör att du inte "vacklar" om du får kritik."

Jag skulle absolut behöva träna upp min Självkänsla. Jag har extremt lätt för att backa eller känna mig misslyckad om jag får kritik. Självklart tycker jag att jag är värd framgång & välmående samt att jag klarar de flesta utmaningar. Men det där med kritik har jag extremt svårt för. Måste tränas upp, men jag tror det kommer med tiden. Speciellt om man arbetar med sig själv & lägger mindre relevanta saker åt sidan.

---

Jag kan varmt rekomendera Mia Törnbloms böcker. Det är extremt smarta & stämmer riktigt bra in på var och en av oss. Jag har tex lärt mig att anledningen till att man kritiserar andra, pratar illa om & hugger andra i ryggen är pga att man finner någon sorts glädje i att någon annan är sämre än en själv. Det märker jag nu när jag träffar människor som inte gör annat än bråkar & snackar skit. De har en extremt låg Självkänsla. Till er säger jag, köp boken!

Idag var vi som planerat på föreläsning om Organtransplantation! Mycket intressant, men också sorgligt & skrämmande. Vi fick höra en kvinnas berättelse som fått två st nya lungor efter en sällsynt men dödlig sjukdom. Hon berättade från det att hon fått reda på att hon blivit sjuk fram tills idag. Vilken kämpe & stark själ! Där kan vi tala inspirationskälla!

Jag har tvekat lite när det gäller organdonation. Skulle jag donera, skulle jag inte? Hm, jag har haft väldigt svårt att fatta det beslutet. Det är väl självklart att om något hände en så vill man ju gärna rädda en annan människas liv om man kan. Men frågan är stor & det är nog alldeles för många som försöker att inte tänka i dem banorna. Men faktum är att livet kan sluta närsom och om det då finns en möjlighet att kunna rädda någon annan, ska man då inte ta den chansen?

När föreläsningen var slut fick vi ställa frågor. Hon var jätte bra på att prata & ge svar och fick oss alla att lyssna, samtidigt som några av oss fällde några tårar. Gripande & som sagt mycket intressant! Jag är så glad över alla förmåner man har när man studerar sjukvård. Vi får lära oss livsnödvändiga ting som HLR & gå på föreläsningar. Kroppen är en fashinerande sak, slå den du!

Innan vi gick ut fick vi ta donationskort om vi ville. Ett kort där man kan välja om man vill donera & skänka sina organ till andra människor eller medicinsk forskning den dagen man inte finns mer. Jag hade redan som de flesta andra i klassen tagit sådana kort i klassrummet häromdagen, men gick iaf fram för att ta ett till. Sedan tog jag henne i hand och tackade för en fantastisk föreläsning. Sedan sa jag att hon lyckats ändra min syn på donation. Detta gjorde henne jätte glad, vilket för mig kändes jätte bra!

Läs mer genom att trycka på bilden ovan!

År 2001 slutade jag högstadiet. Jag lämnade tjejer som högg varandra i ryggen bakom mig & blickade framåt. Jag tog ett kliv in i verkligheten och öppnade ögonen för det som var viktigt och relevant. Jag började tro att om man bara var ärlig själv så skulle den ärliga människanm komma till dig. Hm, vad jag misstog mig. Istället blir man huggen i ryggen, om inte ännu värre än tidigare, spottad på & behandlad som skit. Det härliga i det hela är att jag låter dem hugga, torkar inte bort loskan & skiten de kastar rinner av mig som vatten. Tjejer kan vara riktiga svin! Hur fan orkar ni killar?

När en människa tror att jag är ute efter att förstöra dennes & en annan människas vänskap kan jag inte mer än skaka på huvudet. Varför i hela fridens namn skulle jag lägga ner någon som helst energi på det? Jag har massor av annat och tänka på & massor av andra vänner som jag vet finns där för mig dag som natt. Även om hon var min enda vän skulle jag inte försöka sabotera er relation. Vad vore meningen med det. Jag har som sagt lämnat högstadiet långt bakom mig.

Jag är inte guds bästa barn. Jag har vid flertalet tillfäller sagt elaka & hemska saker om människor. Säkerligen snackat skit jag med. Men sedan den dagen jag fick min dotter har jag förändrats något enormt. Jag har varken tid eller lust att sitta och prata illa om andra människor. Sedan är det en sak om jag vet att personen sårat mig eller gör mig ledsen. Då kan jag självklart diskutera situationen med mina nära vänner, eller pojkvän. Men en människa måste kunna lätta sitt hjärta.

När man tagit klivet in i vuxen världen, skaffat barn & har ett stabilt förhållande så hyser man stra förhoppningar om att livet kommer att bli tiotusen gånger bättre än det förut har varit. Men ibland knackar den tid som varit på axeln och knuffar sig förbi. Allt för att förstöra den lilla framgång man nått. Men är man tillräckligt stark så sliter man tag i det förflutna och kastar ut det genom dörren, borstar av händerna, ler och stänger efter sig!

Jag är så innerligt tacksam över att ha träffat mina fantastiska klasskompisar, Maria, Madde, Linda, Carla & Emelie. Inte fan sänker vi varandra utan säger det ist face to face och skrattar sedan åt det. De är bland de ärligaste & mest ödmjuka tjejer jag träffat & jag är så lyckligt lottad som varje vardag får träffa dem i skolan och bara ha det så som det ska vara. Ärligt, öppet & moget! ♥

Till alla er som läser, se er i spegeln & fråga er själva om det är värt det?

Igår var min älskling och vår söta dotter på banken och pratade med han som har hand om alla våra bankaffärer. Vi hade stora förhoppningar om att få ta ett lån och kunna köpa en ny bil, med tanke på hur dåligt vår nuvarandra metallicblå flicka mår. Det är nog dags för henne att flytta till någon som har tid & råd att hjälpa henne att må bättre. Smile! Under tiden var jag på Viktväktarna för veckovägning och kunde efter det glädjas åt två saker:

1. YES, jag gick ner 1,5 Kg denna vecka! Tillbaka i luckoruset!
2. Att vi vart beviljade lånet & nu kan köpa en ny bil!

Det sköna är att det inte blir vidare mycket mer än det vi betalar i lån idag. Så det kommer att gå fantastiskt bra. Efter skolan kommer Stoffe & Freja och hämtar mig. Sedan blir det till att åka runt och spana läckra brum brums. Honda, Peugot, Toyota & Citroên här kommer vi! Haha!

Även om jag tycker att vi kanske har nog med utgifter så anser jag att det är bättre att köpa en ny bil som har alla de bästa säkerhetsfunktioner en bil kan ha. Hallå, jag ska ju köra runt på det dyrbaraste jag har. Min älskade dotter! Det finns inga pengar i världens som kan mäta sig med henne! Sen känns det också aningen onödigt att kasta ut ca 30-40.000 på att reparera skadorna på vår bil och sedan sälja den för kanske 10.000? Vart finns logiken i det?

En bilaffär innebär att man alltid går minus. Men samtidigt känner jag att jag inte kan gå mer plus. Jag får möjligheten att sätta min dotter i en säker bil. Och för det kan jag betala alla pengar i världen!

Om vi hittar någon idag så kommer bilder sen!

Vi har haft en helt underbar söndag! Från morgon till kväll har det vart familjemys och vi har bara varit med varandra, skrattat och haft det rolig. Jag fullkomligt älskar att ha en familj. Det är så skönt att slippa leva i ensamhet i en liten lägenhet och ligga bakfull varje söndag. Nu kan jag ist kliva upp med ett leende på läpparna, pigg och glad samt förväntansfull över vad vi ska hitta på under dagen! Imorse bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i den hemska balkongen. Blommorna från i somras hade mer än vissnat och den gröna balkongmattan var full av damm, aska, pollen, löv, blad o dyl. Varje gång jag gick ut där fick jag lite småpanik och tänkte att nu måste jag göra iordning här. Men det var först idag jag tog tag i det.

Efter att vi ätit lunch klädde vi oss varmt för att åka ut i skogen och leta reda på massa fint granris till balkonglådorna och krukorna. Freja tyckte att det var hur mysigt som helst att traska runt i den ojämna terrängen och la sig ner på mage där de var för brant och hasade sig ner. Mammas älskling! Solen sken och det var världens mysigaste höst/vinterdag!



Bilden ovan ska jag ta och fixa ordning i PS någon dag för jag tycker att den var s otroligt vacker. Hm, hoppas jag kan flytta över PS till den stationära. Det är mycket enklare att arbeta på den dator. Bättre skärm och yta att arbeta på. När vi var på väg hem åkte vi förbi svärmor för att lämna hennes slagborr och vart då bjudna på nybakta saffransbullar med kardemumma & kaffe. Mycket gott efter att ha vart i skogen. Freja tyckte det var roligare att bita sönder farmors glasunderlägg så nu vet vi vad Freja ska köpa till farmor i julklapp! Smile!

När vi åkte därifrån så åkte vi ner till Rusta för att köpa en ny ljusslinga som vi kunde ha på balkongen i granriset. Fick även med oss lite tapetprover som bidrog till kvällens andra projekt. [Läs om det här!] Sedan åkte vi hem och la Freja för att sova middag. Under tiden hon sov rensade jag hela balkongen, slängde de gamla blommorna och fyllde på blomlådorna och krukorna med ny fräsh jord. Efter det var det dags att sticka ner allt granris och skapa lite adventsstämning. Det ser ju så mysigt ut! Oh vad jag längtar till julen nu! Att få pynta och baka julgodis och dela ut julklappar till min lilla älskling! Att få sitta hemma hos min underbara mamma och äta julbord och sedan sitta med ett glas vin på kvällen och lyssna på julsånger hela familjen medans Freja kanske har somnat utslagen över alla sina julklappar! Längtar inte ni också till julen!?

Balkongen före & Efter!

Äntligen tar jag tag i saker som jag förut vart så rädd att konfrontera. Ringde Sofie nyss och förklarade det jag skrivit efter jag fått en kommentar av henne. Ist för att skriva en kommentar tillbaka så pratade vi i tel och det kändes jätte bra. Nu ska vi höras senare om lite privata men viktiga saker för att reda ut andra problem än våra. Det kommer bli jätte bra.

God damn, I´ve missed you!

Just nu ligger Freja och sover. Världens minsta lilla sömntuta. Så söt när hon sussar! Hon har sovit sen 12.00 nu! Skönt för oss båda! Smile! Älskling kommer hem snart och så har vi resten av kvällen ledigt tillsammans. Jag jobbar hela helgen så vi hinner inte träffas någonting nästan! Jätte jobbigt! Och Frejsan hinner jag knappt heller se röken av. Mitt lilla troll!

Åh vad jag saknar min mamma & det normala icke intrigerande livet i Stockholm!
Ska bli så skönt den dagen man flyttar. Men som Sofie sa " Problemen försvinner inte för att man flyttar! " Och det har du så rätt i. Men det ska ändå bli skönt att bo i den stan. Vara nära min familj och mina vänner därifrån!

Det senaste året har bjudit på mycket hemskheter! Vår familj har vart med om en hel del som jag inte önskar min värsta fiende. Men som tur är gick det vår väg, men inte allas. Några vart kvar i den mardröm vi så snart kom ur. Några som inte alls förtjänade det, som borde haft samma tur som vi. Men av någon anledning valde det såkallade rättsväsendet att tro på lögner och inte den rena sanningen. Det går inte en dag utan att jag tänker på det, tänker på er!

Jag har jävligt svårt att erkänna mina fel och brister, men ju mer tiden går desto mer känner jag att det är ett måste för att jag ska kunna fungera som människa. Jag blir galen på allt bråk, all jävla ilska och detta hat. Kan man kalla det hat?

Jag får höra från er och från era vänner att detta är mitt fel. Ni frågar hur jag kan leva med mig själv. Jag vet att det inte är mitt fel. Jag tvingade ingen, men jag berättade sanningen. Dumt? Ja, kanske! Men jag var så jävla arg. Om ni tänker efter, vad hade ni gjort i min situation? Jag var gravid och jag var så fruktansvärt sårad! Mitt liv föll samman! Allt jag hade och allt jag trodde på försvann och hela min värld vändes uppochned. Allt på grund av en jävla snorunge!

Ibland... Som nu ikväll t.ex. när jag känner mig lite nere kommer allt detta tillbaka och drar ner mig under ytan ännu en gång. Vad kunde jag gjort och vad kunde vi gjort annorlunda. När ni frågar hur jag kan leva med mig själv, menar ni då att ni önskar mig död? Och hur kan ni isf göra det? Jag har en dotter, ni vet hur kärleken till ert eget barn är. Det finns inget starkare. Vill ni att hennes mamma ska försvinna? Vill ni att hon ska växa upp utan mig? Helt ärligt varför säger ni så? Handen på hjärtat, känn efter ordentligt!

Jag önskar er INGET ont i hela världen! JAg önskar er all lycka och att allting kommer bli helt underbart för er. Varför ska jag tillbringa hela mitt liv med att hata människor jag förut stått så nära? Varför ska jag låtsas att jag hatar när jag i själva verket saknar vissa tider med er. Varför ska jag ljuga för mig själv, ljuga för andra!?

Som alla vet praktiserar jag på hemtjänsten just nu. Varje dag träffar jag människor som inte har vidare lång tid kvar att leva. Människor som inte vill att vi går när vi kommit dit för att de vill ha någon där. Människor som inte har någonting eller någon. Människor som uppskattar en så enkel sak som att få sin matlåda öppnad. Människor som inte kan gå upp ur sängen själva, gå på toaletten eller kamma sitt hår. De har ingenting, men de ger allt. Allt de kan! De ger ett leende då de inte kan tacka. Om de kan tacka så gör dem de tusen gånger om! De har inget med ger ALLT!

Vi har ALLT men ger inte ett jävla förbannat SKIT!
- Fan jag blir så jävla förbannad!

" Det kanske är meningen att man gråter sig till sömns för att sedan kunna le igen? "

Dessa små jävla skitproblem! Fy fan så less jag blir. Kan inte allt bara vara som det var innan? Jag önskar att jag aldrig fått veta om det där den kvällen den 19 Juni 2007! Önskar jag kunde vrida tillbaka tiden till den dagen och att jag aldrig tagit reda på sanningen. Utan att jag istället bara fortsatt vara så lycklig som jag var! Sen dagen kan jag inte lita på NÅGON! Och så fort jag börjar lita på någon tänker jag tillbaka på den sommarkvällen och mitt liv faller isär.

Tänk om det aldrig hade hänt, då hade allting vart bra!

Ibland saknar jag sig så jag blir dum i huvudet! Din sjuka jävla humor och dina jävla ryck, men också helt fantastiska generositet och omtänksamhet! Jag blir arg på mig själv när jag saknar någon som hatar mig så mycket! Har du rätt att göra det? Jag vet inte, jag vet fan ingenting!

Jag orkar inte fortsätta med denna jävla skit. Ska det bli rättegång nu igen? Jag orkar inte det. Jag kommer gå sönder! Jag vill inte att det ska fortsätta såhär. Jag vill inte ha några JÄVLA pengar, jag vill att det ska lösa sig och att vi alla blir lyckliga! Jag skiter i allt annat! Varför kan inte alla bara lösa det här?

Dem här JÄVLA orden har etsat sig fast i mitt huvud och de gör mig glad men får mig att saknar!
" Åh hon är så vacker... "

MEN tack vare oss har hon INGEN. Ingen kusin, farbror eller faster!
VARFÖR GJORDE VI SÅHÄR ALLIHOP!??!?!?!

Idag gick Freja & jag ut på vad som var menat att bli en riktg långpromenad. Tji fick vi! Efter att ha gått ner till OK för att pumpa däcken på vagnen så kom vi inte längre än hem igen. Det ena däcket som jag endast trodde var tomt på luft hade fått punktering. Ja, jag vet att man inte ska köra runt cyklar eller vagn med för lite luft i för det kan leda till punktering. Men nu har vi gjort det! Hm, man lär sig av sina misstag. 

Vi tog istället en sväng in på hennes dagis så fick hon busa av sig lite bland klätterställningarna medans jag samlade på vad naturen har att erbjuda. Rönnbär & rönnbärsblad, bark, kvistar & löv. Sen snodde jag lite sand från sandlådan också! Shame on me! S m i l e !

Efter det gick vi hem till vår nystädade lägenhet och mötte upp vår papi som hade vart en sväng på stan. Någon timme efter det kom svärmor som ska sova här tills imorgon. När de satt och tjattrade vid bordet passade jag på att fixa iordning några höstlyktor utav det jag plockat utifrån! Det vart jätte mysiga verkligen!

Tänk vilken skillnad det kan bli bara man använder sin fantasi!
Så se till att plocka lite av naturen nästa gång ni går ut!

Mina älsklingar ligger och sover här hemma. Jag hoppas att Stoffe mår bättre när han vaknar. Stackarn har haft över 40 graders feber nästan hela veckan. Inte roligt alls. Freja somnade i min famn när jag tittade på Top Model imorse. Hon är så trött efter all lek på dagis så hon kan somna lite när som. Min söta Sessa!

Idag har jag planerat att ta med min underbara familj ut på en riktig höstpromenad i solen. Vi ska vara ute jätte länge och ta med oss varm choklad eller kaffe. Sedan ska jag ta med min systemkamera och fota en massa vackra höstbilder. Det är ju så färgglatt ute nu! Måste ta tillvara på såna här fina dagar, innan man vet ordet av är det mulet och trist ute!

Nu ska jag nog gå in och väcka dom så de inte sover bort hela dagen!
Jag har världens underbarste familj! ♥

Ikväll hade jag tid att sätta mig vid bloggen och verkligen ta det lugnt. Det har vart mycket att göra de senaste veckorna, många prov och inlämningar & mycket att tänka på... men egentligen, är det verkligen så mycket!?

Jag hamnade på Maddes blogg ikväll. En längre tid har jag lidit av panik och dödsångest. Det är fruktansvärt jobbigt och något enormt påfrestande. Men hur är det då för någon som verkligen är sjuk. Som varken vet om hon kommer att överleva eller inte? Vad tänkte hon när hon somnade och hur mådde hon när hon vaknade. Var hon rädd? Idag var första gången jag läste hennes blogg. Vilken stark person hon verkade vara. Vilken livsglädje och vilken vilja. Jag tror aldrig någonsin jag läst om någon som varit så positiv! Det är en häftigt men samtidigt en märklig känsla känsla som slår mig. Hur klarar man av att vara så positiv som hon var i en sådan situation? Det är väl styrka om nåt!!!

Jag kom sedan in på Maddes mammas blogg där hon bara timmar efter att sin dotter lämnat detta liv skriver om de sista timmarna i Maddes liv och om hur vackert det var. Vilka fantastiska ord du skrivit. Jag blir så ledsen men samtidigt känner jag mig starkare på något sätt. Det positiva & vackra sätt ni skriver och tänker på är beundransvärt. Ni ger mig energi och får mig att tänka på hur viktigt det är att leva fullt ut varje dag. Förstå hur underbart man faktiskt har det!

Tror vi att vi ska leva föralltid? Hur hårt det än kan låta så gör ingen av oss det. Oavsett om det är av ålder, sjukdom eller olycka vi lämnar detta liv så ska vi alla göra det någon gång. Så varför tar vi inte till vara på det vi har just nu? Varför somnar vi osams med de vi älskar ibland, varför ägnar vi så mycket tid åt att hata andra och prata skit? Varför slänger vi mat istället för att spara den då det faktiskt finns mäniskor som svälter? Varför röker vi när vi vet vad det kan få för konsekvenser och varför går vi ensama i mörka parker på nätterna för att något så idiotiskt som spriten tagit över och vårt goda omdömme är som bortblåst? Varför utsätter vi oss för dessa faror? Varför gör vi så mycket vi bara kan för att närma oss slutet? Är det instinktivt som vi väljer att gå ut och supa oss fulla, röka ett pkt cigg och sedan vandra ensamma hemåt istället för att umgås med vår familj, dem som faktiskt står oss närmast i en lugn och harmonisk miljö? Vi har alldeles för lite tid här på jorden för att slänga bort den.

Jag har allt jag kan önska här och nu. Jag har en pojkvän som gör allt för att vi ska ha det bra och som älskar mig och vår dotter mer än någon kan önska. Jag har en frisk och pigg dotter som alltid ler och vill busa med mig. Som ibland säger vad jag tycker låter som älskar dig och vill krama mig eller ligga på mitt bröst om hon är ledsen eller trött. Jag har en mamma som gett sitt allt för att jag och mina syskon ska ha det bra och som rentutsagt slitit sig blå för att vi ska ha tak över huvudet och mat på bordet. En mamma som älskar mig trots mina revolterande tonår och min fd ständiga ilska mot allt och alla. En mamma som förlåtit allt jag sagt och gjort! Jag har en lillebror som är helt fantastisk och som ger mig styrka när jag är ledsen eller känner mig ensam. Som skrattar med mig och fånar sig så kopiöst att jag inte kan hålla mig. Jag har en lillasyster som är världens absolut underbaraste lilla tjej och som är så vacker att det bländar mig. Jag har en "pappa" som funnits för mig i vått och torrt, trots att han inte är min riktiga pappa. Som även han orkat med mig då jag vart totalbäng och en riktig katastrof. Jag hade en mormor och morfar som jag vet älskade mig så otroligt mycket och jag önskar så att de ska fortsätta vara stolta över mig och tro på den jag är! Mina stöttepelare! Sedan har jag massor av andra människor omkring mig som gör mitt liv underbart. Kompisar, släktingar, klasskamrater, arbetskompisar, familjemedlemmar m.fl. Listan kan göras lång!

Jag vill leva nu! Jag vill ta tillvara på den tid jag och mina nära & kära har. Jag vill inte att min rädsla ska ta över. Jag tänker vara starkare än så. Det handlar om hur man tänker, vad man väljer att tänka! Vad vill jag göra med mitt liv? Det finns en del saker jag vill så starkt att jag önskar de kunde hända redan idag. Men man måste ha tålamod, åtminstone lite!

Det finns människor som går igenom det som Madde och hennes familj precis upplevt, varje dag. Världens över händer detta, just nu! Så varför gör vi inte mer än vad vi gör. Vi är människor, vår hjärna anses vara den mest utvecklade av alla arters. Vi har ju för fasiken landat på månen, vi har tagit fram så mycket mediciner och uppfunnit alla teknikens under. Vi kan så mycket och vi har så mycket mer att klara. Vi är tusentals gånger starkare och mer uppfinningsrika än vi någonsin kan föreställa oss men ändå gör vi inte så mycket utav det. Varför?

Vad kan du göra för att ta vara på den tid du har? Du kan motionera, äta rätt, sluta röka [ el. minska], sluta dricka [ el. minska], förlåta dem som ber om ursäkt men också dem som inte gör det för att du inte har en anledning att vara långsint eller hata, du kan berätta hur mycket du älskar dem i din omgivning och finnas där i både glädje och sorg. Du kan be din älskade om ursäkt innan ni somnar trots att du kanske inte tycker att det är ditt fel och, så kan du ge dig själv möjligheten att leva så länge du har möjlighet!

---

Skänk 20 kr eller mer till Maddes fond " Den jävla idioten! "  - som Madde kallade sin sjukdom! Och bidra till forskning. Barncancerfonden behöver oss och vi kan hjälpa här och nu! Barnen är vår framtid! Hjälp till du också! Klicka Här för att komma till Barncancerfonden! Du kan sms:a in din gåva! Fonden är skapad av: Peter C Carlsson

Vila I Frid!

Tänk så många barn & ungdomar det finns därute som inte gör annat än hoppas på att deras föräldrar ska älska dem. Älska dem som de är! Dagligen tar barn & ungdomar livet av sig då de inte känner sig älskade eller sedda av sin mamma eller pappa. De gör allt de kan för att få uppmärksamhet eller kärlek, men då inegnting hjälper ser de ingen annan utväg. Är det så det ska vara? Samhället sitter bara och ser på medans fler och fler minderåriga går under. Vad kan vi göra åt det här? Det är viktigt att vi som "nyblivna" vuxna informerar de yngre om att man är bra som man är. Vi har ju precis gått igenom vad de gör och det är ju så många som känner sig ensama som inte behöver vara det.



Jag önskar jag hade möjlighet att gå ut i skolor och informera om detta. Det känns som min plikt att göra det! Jag vet ju hur de flesta som mår dåligt känner sig. Jag vet hur det är att inte känna att man räcker till och att vilja göra så mycket för att få upp ögonen på folk. Jag vet hur det är att avsky någon samtidigt som man älskar den personen så det gör ont. Jag vet hur det känns att vilja ta livet av sig för att i detta fall min pappa ska se mig.

Jag ska ta reda på vad jag kan göra för att nå fram till ungdomar som har det svårt. Jag vet att jag kan det och jag vet att jag kan hjälpa. Vissa saker måste man bara acceptera för vad de är och blicka framåt. Vi är bra som vi är!

En låt jag lyssnat mycket på när jag kännt mig ensam och ledsen är Simple Plan´s - Perfect! Den är helt fantastisk!
Ett barn behöver sina föräldrar & föräldrarna behöver visa sina barn mer kärlek! Det måste bli ändring!!!

Jag har världens roligaste klasskamrater. De är helt amazing. Im sold! Jag kunde inte ha hamnat i en bättre klass. Nu är det dags att jag publicerar bilderna från vår lilla tjejkväll på Harrys. Lite sent, men nu är det dags att ta tag i bloggen!

Jag har alltid fashinerats av människor med utstrålning. Med humor och självsäkerhet. Jag klarar inte av svaga människor, eller människor som visar någon slags ensamhet. Det är sorgligt, men jag har aldrig gjort det. Jag trampar ofrivilligt på dem men känner någon slags självsäkerhet efter det. Jag behöver någon som kan hålla i mig när jag försöker bryta mig loss, någon som får ner mig på jorden när jag är uppe i det blå.  Någon som säger " Nu är det nog " när jag är dum eller elak.

Jag kommer aldrig hitta någon som uppfyller alla de kraven. Men jag har Stoffe och han är ju den jag älskar så det är det vackraste av allt. Ibland önskar jag att han var lite mer krävande, lite med överhuvud! Men jag har aldrig låtit någon ställa sig på mig eller bestämma vad jag ska göra eller hur jag ska bete mig. Jag har alltid vart min egen och ingen har lyckats trycka ner mig i skiten.

Det viktigaste för mig hos en kille är humor (absolut det viktigaste) & good looks (är det inte bättre att vara ärlig?) Jag skulle inte kunna dejta en kille jag tyckte var ful eller äcklig. Det är inte ytligt, det är den sanning som alla andra håller inne med för att slippa höra att de är just ytliga! 

Älskar dig Stoffe! 

Igår skulle jag, Stoffe, Freja, Markus & Anna åka ner till Stoffes farfar för att hämta den fotoutrustning jag fått av honom. Men vi hann inte ens ner till Statoil förns bilen helt plötsligt pajjade! Ilska! Så det var bara att köra på ettan till en parkering och ställa den där för att vänta på att Matte skulle komma och kika på den.

På kvällen var det dags för grillning och lite party! Vi grillade massor av gott. Färska majskolvar, paprika, kyckling, fläskfilé etc. Till det gjore vi marinerade vitlöksklyftor, vitlökssmör, potatissallad & pommes. Jummie! Det var ju bara hur gott som helst. Till det drack vi tjejer martinidrinkar, jäger åt grabbarna och sen lite cider, öl & vin! Kanonmysigt!

Jag tog lite bilder med min vanliga Canon Ixus igår! Ville inte riskera att min Sony vart förstörd på något sätt! 
[Bilderna är från början av kvällen!]


Sen finns en rolig film på mig som vi spelade in när jag skulle bevisa att jag skulle shotta en jäger utan att göra en min. Alla som känner mig vet att jag HATAR jäger och inte har druckit det på typ fem år! Men nu kan jag inte ladda in den så jag väntar på Sofies expertis! Sofie - in på msn med dig!