Okej! Sitter nu nere i datasalen och vi har vård och omsorg! Vi har precis avslutat en massa moment och nu sitter jag och slösurfar. Helen, vår lärare pratar men nu hör jag henne inte. Mitt hjärta, min hjärna & min själ är hos Mr. Rob Thomas. Har nämligen mina headphones på och njuter njuter njuter av " This is how a heart breaks. "

Jag säger det igen, jag älskar dig Rob!

Dags för rast! Yepp, nu vart Madde lite lessen i ögat över att behöva slänga ifrån sig hörlurarna!

Ni har hört den många gånger. En del av er tusen och andra av er kanske bara en. Jag pratar om låten, den låten jag har på min blogg och som spelas varje gång ni besöker Madelene1986! Visst är den helt oslagbar! Jag tycker det och har gjort det i ett par år nu. Orginalet är av Our Lady Peace som gjort en fruktansvärt massa bra låtar! Den som spelas här framförs av David Cook som vann American Idol 2008. Han gör den riktigt bra och jag känner att den är värd att spelas även som cover. Jag som musikälskare är otroligt skeptisk mot covers. Jag menar att orginalet alltid är bättre och tycker inte att någon annan ska "förstöra" något som redan är perfekt. Men med Jason Cook är det annorlunda. Han brinner verkligen för musik, för rock och hela grejen. Han har passion i rösten och karisma så det bara sjunger om det. Apploderar dig David som lyckats förvandla en redan så grym rocklåt till något oslagbart. Fantastiskt!

Jag har älskat "softrock" sen jag var 13 år. Ni som läser min hemliga blogg vet grunden till det hela. Ja, hur det hela började! Min mamma trodde att när jag blev stor skulle jag bli en pop prinsessa med det största modeintresset och världens utseendefixering. Visst, jag är utseendefixerad och har en massa fina plagg i min "walkincloset," men jag har aldrig och kommer aldrig att gilla pop. När jag var runt 17-18 år hade jag en släng av Hiphop-sjukan, men den åtegick till det normala när jag kom loss från min dåvarande pojkvän. Jag är tillbaka där jag hör hemma.

Jag brinner för musik och jag vill inget hellre än att få dela min passion med hela världen. Många har bett mig söka till Idol och jag har många gånger funderat på det. Men samtidigt vill jag lyckas utan att från början behöva synas. Jag vet ju att jag kan det. Jag vill inte sjunga blödiga popballader eller smörigt come-back-to-me crap! Jag vill göra det på riktigt! Jag vill leva mig in i musiken med ett riktigt rockriff i bakgrunden som får mitt hjärta att springa frivarv.

Jag behöver aldrig lyssna på en låt mer än en gång för att kunna den. Jag känner musiken och jag anser att det är en "gåva" jag har. Musiken ger mig utlopp för mina känslor. Jag kan vara den jag vill och bete mig som det passar. Musiken bryr sig inte om att jag är ledsen eller upprörd. Den finns där när jag som mest behöver den och massor av gånger har den hjälpt mig. Men den finns också där för mig när jag är lycklig, när jag känner mig glad och sprudlande. Jag kan ge musiken allt och den ger mig lika mycket. Vi synkar varandra! Perfekt!

Jag skulle utan tvekan kunna skriva i timmar om det faktum att musiken är min bättre hälft. För så är det och jag vet att den förstår min passion. För så länge jag kan minnas så har den gett mig så otroligt mycket!

Låten på min blogg, Innocent! Den går inte att beskriva, jag kan inte sätta ord på vad jag känner när jag hör den. Den gör mig sprallig och glad. Den är tänkvärd och full av energi. Lyssna på basen, shit det är helt fantastiskt!

Vilken JÄVLA POWER!


" Remember losing hope
Remember feeling low
Remember all the feelings and the day they stopped "

Jag gillade inte alls Anna Bergendahl. Tycker inte om den sortens röst. Det skär i mina öron på något sätt och låter som att hon ska kräkas rakt ut. Nej det var inte alls min stil. Däremot vart jag glatt överraskad när Erik Ljung sjöng. Där kan vi snacka talang! Helt oslagbart!

Heja Erik!

Han gör den så bra! Hans röst är fantastisk & låten ska vi inte ens tala!
Lyssna & njut!

När jag var mindre var jag en typisk tjej tjej! Jag hade miljontalt flätor, hårspännen, klänningar, skor ja allt. Min mamma var övertygad om att jag skulle bli världens mest tjejiga tjej när jag blev stor. Och visst är jag tjejig, men inte ens i närheten av vad mamma kunde tro. Jag älskar mode, smink, modevisningar och allt sånt underbart. Men någonstans inom mig finns en mer rockig variant av tjej. Jag är helt galen i rockmusik. Alltough inte Slipknot och sånt skit. Nej nej, mer softrock. Som tex Nickelback, 3 Doors Down, Lifehouse, Matchbox 20 and so on. Det är helt fucking fabolus!

Så nu sitter jag här i en solstol på baksidan med laptopen i knät och lyssnar på härliga Rockstar av Nickelback. Den är grym! Kan bli annat än på bra humör? För att skämma bort er lite låter jag er ta del av förtillfället den absolut bästa låten!