Till Minne av Madde
Ikväll hade jag tid att sätta mig vid bloggen och verkligen ta det lugnt. Det har vart mycket att göra de senaste veckorna, många prov och inlämningar & mycket att tänka på... men egentligen, är det verkligen så mycket!?
Jag hamnade på Maddes blogg ikväll. En längre tid har jag lidit av panik och dödsångest. Det är fruktansvärt jobbigt och något enormt påfrestande. Men hur är det då för någon som verkligen är sjuk. Som varken vet om hon kommer att överleva eller inte? Vad tänkte hon när hon somnade och hur mådde hon när hon vaknade. Var hon rädd? Idag var första gången jag läste hennes blogg. Vilken stark person hon verkade vara. Vilken livsglädje och vilken vilja. Jag tror aldrig någonsin jag läst om någon som varit så positiv! Det är en häftigt men samtidigt en märklig känsla känsla som slår mig. Hur klarar man av att vara så positiv som hon var i en sådan situation? Det är väl styrka om nåt!!!
Jag kom sedan in på Maddes mammas blogg där hon bara timmar efter att sin dotter lämnat detta liv skriver om de sista timmarna i Maddes liv och om hur vackert det var. Vilka fantastiska ord du skrivit. Jag blir så ledsen men samtidigt känner jag mig starkare på något sätt. Det positiva & vackra sätt ni skriver och tänker på är beundransvärt. Ni ger mig energi och får mig att tänka på hur viktigt det är att leva fullt ut varje dag. Förstå hur underbart man faktiskt har det!
Tror vi att vi ska leva föralltid? Hur hårt det än kan låta så gör ingen av oss det. Oavsett om det är av ålder, sjukdom eller olycka vi lämnar detta liv så ska vi alla göra det någon gång. Så varför tar vi inte till vara på det vi har just nu? Varför somnar vi osams med de vi älskar ibland, varför ägnar vi så mycket tid åt att hata andra och prata skit? Varför slänger vi mat istället för att spara den då det faktiskt finns mäniskor som svälter? Varför röker vi när vi vet vad det kan få för konsekvenser och varför går vi ensama i mörka parker på nätterna för att något så idiotiskt som spriten tagit över och vårt goda omdömme är som bortblåst? Varför utsätter vi oss för dessa faror? Varför gör vi så mycket vi bara kan för att närma oss slutet? Är det instinktivt som vi väljer att gå ut och supa oss fulla, röka ett pkt cigg och sedan vandra ensamma hemåt istället för att umgås med vår familj, dem som faktiskt står oss närmast i en lugn och harmonisk miljö? Vi har alldeles för lite tid här på jorden för att slänga bort den.
Jag har allt jag kan önska här och nu. Jag har en pojkvän som gör allt för att vi ska ha det bra och som älskar mig och vår dotter mer än någon kan önska. Jag har en frisk och pigg dotter som alltid ler och vill busa med mig. Som ibland säger vad jag tycker låter som älskar dig och vill krama mig eller ligga på mitt bröst om hon är ledsen eller trött. Jag har en mamma som gett sitt allt för att jag och mina syskon ska ha det bra och som rentutsagt slitit sig blå för att vi ska ha tak över huvudet och mat på bordet. En mamma som älskar mig trots mina revolterande tonår och min fd ständiga ilska mot allt och alla. En mamma som förlåtit allt jag sagt och gjort! Jag har en lillebror som är helt fantastisk och som ger mig styrka när jag är ledsen eller känner mig ensam. Som skrattar med mig och fånar sig så kopiöst att jag inte kan hålla mig. Jag har en lillasyster som är världens absolut underbaraste lilla tjej och som är så vacker att det bländar mig. Jag har en "pappa" som funnits för mig i vått och torrt, trots att han inte är min riktiga pappa. Som även han orkat med mig då jag vart totalbäng och en riktig katastrof. Jag hade en mormor och morfar som jag vet älskade mig så otroligt mycket och jag önskar så att de ska fortsätta vara stolta över mig och tro på den jag är! Mina stöttepelare! Sedan har jag massor av andra människor omkring mig som gör mitt liv underbart. Kompisar, släktingar, klasskamrater, arbetskompisar, familjemedlemmar m.fl. Listan kan göras lång!
Jag vill leva nu! Jag vill ta tillvara på den tid jag och mina nära & kära har. Jag vill inte att min rädsla ska ta över. Jag tänker vara starkare än så. Det handlar om hur man tänker, vad man väljer att tänka! Vad vill jag göra med mitt liv? Det finns en del saker jag vill så starkt att jag önskar de kunde hända redan idag. Men man måste ha tålamod, åtminstone lite!
Det finns människor som går igenom det som Madde och hennes familj precis upplevt, varje dag. Världens över händer detta, just nu! Så varför gör vi inte mer än vad vi gör. Vi är människor, vår hjärna anses vara den mest utvecklade av alla arters. Vi har ju för fasiken landat på månen, vi har tagit fram så mycket mediciner och uppfunnit alla teknikens under. Vi kan så mycket och vi har så mycket mer att klara. Vi är tusentals gånger starkare och mer uppfinningsrika än vi någonsin kan föreställa oss men ändå gör vi inte så mycket utav det. Varför?
Vad kan du göra för att ta vara på den tid du har? Du kan motionera, äta rätt, sluta röka [ el. minska], sluta dricka [ el. minska], förlåta dem som ber om ursäkt men också dem som inte gör det för att du inte har en anledning att vara långsint eller hata, du kan berätta hur mycket du älskar dem i din omgivning och finnas där i både glädje och sorg. Du kan be din älskade om ursäkt innan ni somnar trots att du kanske inte tycker att det är ditt fel och, så kan du ge dig själv möjligheten att leva så länge du har möjlighet!
Skänk 20 kr eller mer till Maddes fond " Den jävla idioten! " - som Madde kallade sin sjukdom! Och bidra till forskning. Barncancerfonden behöver oss och vi kan hjälpa här och nu! Barnen är vår framtid! Hjälp till du också! Klicka Här för att komma till Barncancerfonden! Du kan sms:a in din gåva! Fonden är skapad av: Peter C Carlsson
Jag hamnade på Maddes blogg ikväll. En längre tid har jag lidit av panik och dödsångest. Det är fruktansvärt jobbigt och något enormt påfrestande. Men hur är det då för någon som verkligen är sjuk. Som varken vet om hon kommer att överleva eller inte? Vad tänkte hon när hon somnade och hur mådde hon när hon vaknade. Var hon rädd? Idag var första gången jag läste hennes blogg. Vilken stark person hon verkade vara. Vilken livsglädje och vilken vilja. Jag tror aldrig någonsin jag läst om någon som varit så positiv! Det är en häftigt men samtidigt en märklig känsla känsla som slår mig. Hur klarar man av att vara så positiv som hon var i en sådan situation? Det är väl styrka om nåt!!!
Jag kom sedan in på Maddes mammas blogg där hon bara timmar efter att sin dotter lämnat detta liv skriver om de sista timmarna i Maddes liv och om hur vackert det var. Vilka fantastiska ord du skrivit. Jag blir så ledsen men samtidigt känner jag mig starkare på något sätt. Det positiva & vackra sätt ni skriver och tänker på är beundransvärt. Ni ger mig energi och får mig att tänka på hur viktigt det är att leva fullt ut varje dag. Förstå hur underbart man faktiskt har det!
Tror vi att vi ska leva föralltid? Hur hårt det än kan låta så gör ingen av oss det. Oavsett om det är av ålder, sjukdom eller olycka vi lämnar detta liv så ska vi alla göra det någon gång. Så varför tar vi inte till vara på det vi har just nu? Varför somnar vi osams med de vi älskar ibland, varför ägnar vi så mycket tid åt att hata andra och prata skit? Varför slänger vi mat istället för att spara den då det faktiskt finns mäniskor som svälter? Varför röker vi när vi vet vad det kan få för konsekvenser och varför går vi ensama i mörka parker på nätterna för att något så idiotiskt som spriten tagit över och vårt goda omdömme är som bortblåst? Varför utsätter vi oss för dessa faror? Varför gör vi så mycket vi bara kan för att närma oss slutet? Är det instinktivt som vi väljer att gå ut och supa oss fulla, röka ett pkt cigg och sedan vandra ensamma hemåt istället för att umgås med vår familj, dem som faktiskt står oss närmast i en lugn och harmonisk miljö? Vi har alldeles för lite tid här på jorden för att slänga bort den.
Jag har allt jag kan önska här och nu. Jag har en pojkvän som gör allt för att vi ska ha det bra och som älskar mig och vår dotter mer än någon kan önska. Jag har en frisk och pigg dotter som alltid ler och vill busa med mig. Som ibland säger vad jag tycker låter som älskar dig och vill krama mig eller ligga på mitt bröst om hon är ledsen eller trött. Jag har en mamma som gett sitt allt för att jag och mina syskon ska ha det bra och som rentutsagt slitit sig blå för att vi ska ha tak över huvudet och mat på bordet. En mamma som älskar mig trots mina revolterande tonår och min fd ständiga ilska mot allt och alla. En mamma som förlåtit allt jag sagt och gjort! Jag har en lillebror som är helt fantastisk och som ger mig styrka när jag är ledsen eller känner mig ensam. Som skrattar med mig och fånar sig så kopiöst att jag inte kan hålla mig. Jag har en lillasyster som är världens absolut underbaraste lilla tjej och som är så vacker att det bländar mig. Jag har en "pappa" som funnits för mig i vått och torrt, trots att han inte är min riktiga pappa. Som även han orkat med mig då jag vart totalbäng och en riktig katastrof. Jag hade en mormor och morfar som jag vet älskade mig så otroligt mycket och jag önskar så att de ska fortsätta vara stolta över mig och tro på den jag är! Mina stöttepelare! Sedan har jag massor av andra människor omkring mig som gör mitt liv underbart. Kompisar, släktingar, klasskamrater, arbetskompisar, familjemedlemmar m.fl. Listan kan göras lång!
Jag vill leva nu! Jag vill ta tillvara på den tid jag och mina nära & kära har. Jag vill inte att min rädsla ska ta över. Jag tänker vara starkare än så. Det handlar om hur man tänker, vad man väljer att tänka! Vad vill jag göra med mitt liv? Det finns en del saker jag vill så starkt att jag önskar de kunde hända redan idag. Men man måste ha tålamod, åtminstone lite!
Det finns människor som går igenom det som Madde och hennes familj precis upplevt, varje dag. Världens över händer detta, just nu! Så varför gör vi inte mer än vad vi gör. Vi är människor, vår hjärna anses vara den mest utvecklade av alla arters. Vi har ju för fasiken landat på månen, vi har tagit fram så mycket mediciner och uppfunnit alla teknikens under. Vi kan så mycket och vi har så mycket mer att klara. Vi är tusentals gånger starkare och mer uppfinningsrika än vi någonsin kan föreställa oss men ändå gör vi inte så mycket utav det. Varför?
Vad kan du göra för att ta vara på den tid du har? Du kan motionera, äta rätt, sluta röka [ el. minska], sluta dricka [ el. minska], förlåta dem som ber om ursäkt men också dem som inte gör det för att du inte har en anledning att vara långsint eller hata, du kan berätta hur mycket du älskar dem i din omgivning och finnas där i både glädje och sorg. Du kan be din älskade om ursäkt innan ni somnar trots att du kanske inte tycker att det är ditt fel och, så kan du ge dig själv möjligheten att leva så länge du har möjlighet!
Skänk 20 kr eller mer till Maddes fond " Den jävla idioten! " - som Madde kallade sin sjukdom! Och bidra till forskning. Barncancerfonden behöver oss och vi kan hjälpa här och nu! Barnen är vår framtid! Hjälp till du också! Klicka Här för att komma till Barncancerfonden! Du kan sms:a in din gåva! Fonden är skapad av: Peter C Carlsson
Vila I Frid!
Kommentarer
Postat av: bitte
snygg blogg
Postat av: Ida Björck
svar: tack detsamma :)
Postat av: s h o p a h o l i c m a m m a n
Tack snälla för fina kommentaren på min blogg! kram Therese
Postat av: Lily [ L i n d a . B l o m ]
Svar: Nej, kön spelar ingen roll : ) Men på bilderna blev de flickor : )
Trackback
