Jag tillhör den grupp som har blodgruppen Rh-negativ [0-] vilket är ganska ovanligt! Ca 15% sägs ha den Rh-negativa faktorn, medans 85% har den positiva. Detta kan innebära risk vid kommande graviditet eller förlossning om barnet exempelvis blir Rh-positiv. Generellt finns det inga risker för kvinnor som är gravida för första gången, såvida de inte fått en blodtransfusion, gjort abort eller fått missfall. I mitt fall hade jag ju redan fött barn en gång. Det visade sig att Freja var positiv [blodprov från navelsträngen tas direkt vid födsel] Om barnet är Rh-positivt finns det en risk att mammans kropp bildar antikroppar och därför får mamman en spruta med immunoglobin som ska förhindra en immunisering inför eventuellt ny graviditet och förlossning. Om mamman inte får immunoglobin och utvecklar en immunisering, kan det innebära risker vid nästa graviditet. Mammans kropp bildar då antikroppar som ger sig på barnets blodkroppar, vilket kan leda till blodbrist hos fostret. Om fostret drabbas av blodbrist kan man behöva sätta igång förlossningen i förväg och eventuellt byta barnets blod efter förlossningen. Vid allvarliga fall kan det utföras en blodtransfusion på fostret redan i magen.

Under hela graviditeten togs tre extra blodprov på mig för att se att min kropp inte bildat antikroppar som gett sig på Alice blodkroppar. Det gjorde den aldrig vilket var otroligt skönt. Under förlossningen krockade dock våra blodkroppar på något sätt och min kropp utvecklade en immunisering gentemot Alice! Hon var nämligen också Positiv som Freja! Trots att jag fått anti-D sprutan efter förlossningen med Freja för att förhindra detta vid ny graviditete/förlossning hände det iaf. Detta är väldigt sällsynt, men händer!

Vi hade bett om tidig hemgång från BB, dvs innan 36 h gått från det att hon föddes. Så klockan 11 skulle vi träffa barnläkaren som gjorde en rutinkoll innan vi skrevs ut. Allt såg bra ut och sist skulle de lysa med lampa för att se hennes billirubinvärde. [Solgränsvärde mm.] Gränsen för att sola låg på 150 och hennes värde hade stigit till 174! Så det var bara att vi packade oss ner med balja och allt till neonatal för att sola lilla Alice. Läkaren sa att vi skulle ligga där minst ett dygn. Jag var alldeles förstörd och förstod inte vad detta innebar! Vaddå sola, varför hade sprutan inte fungerat mm! Jag hade mängder av frågor, men ingen värkade kunna ge svar! Senare på kvällen fick vi ett familjerum där hela vår lilla familj kunde sova!

På kvällen hämtade Stoffe, Freja! Var så skönt att få träffa henne och ha henne hos sig den natten! Hade saknat henne och sett fram mot att komma hem. Alice låg under solarielampan hela natten och fick endast tas upp för blodprov [utläsa nytt värde] & amning. Senare den kvällen sattes sond i Alice näsa för att få i henne den mjölk jag pumpat! Ju mer vätska de får i sig desto snabbare får de ur sig de "gula" kroppen har svårt att ta hand om själv. Var inte vidare kul att mata sin lilla bebis med spruta! Usch! Dagen efter togs nytt prov som visade att hennes billirubinvärde stidigt till 176, men att hennes solgräns nu låg på 200! [Gränsen stiger och planar ut allteftersom de växer i ålder.] Trots att vi låg under gränsen ville läkarna att hon solade ett dygn till för att vara på den säkra sidan! Var bara att bita ihop och sola vidare! Ännu fler blodprov och mer sondmatning. Ny sond sattes då Alice på natten bestämde sig för att dra ut den hon hade! Sötunge!

Den här dagen får vi prata med barnsköterskor, barnsjuksköterskor, läkare och en kurator! Får äntligen veta vad immunisering och annat innebär och vad som skulle kunna hända om Alice inte solade. Det skulle få hemska konsekvenser och förr i tiden överlevde inte barn som drabbades av detta. Jag klandrade mig själv då det var min blodgrupp som krånglade till alltsamman! Därför ville de att man pratade med en kurator, vilket var jätteskönt.

Dagen efter hade gränsvärdet för solning höjts till 300 och hennes billirubinvärde låg på 264! Detta innebar att vi fick åka hem på permision och komma tillbaka morgonen efter för nya blodprover. Var jätteskönt att komma hem och få sova i vår säng och bara rå om hela familjen! Dagen efter åkte vi på nytt prov som visade viss höjning men vi fick åka på perm en dag till för att komma åter dagen efter. Ett jäklarns åkande vill jag lova. På söndagen åkte vi in och jag hade stora förhoppnigar om att nu skulle allt vara över. Vi satt hela familjen inne på lekterapin och målade och lekte med Freja när sköterskan kom och lämnade besked. Hennes solgränsvärde var fortfarande poå 300 och nu hade hennes billirubinvärde nått 312 vilket innebar att Alice behövde sola igen!

Jag bröt verkligen ihop! Grät hysteriskt och ville bara hem hem hem! Jag orkade inte med att de stack henne fler gånger. Att ha henne under solarielampan och bara få hålla henne vid amning. Jag ville ha henne hos mig hela tiden! Här vart jag skeptiskt mot hela neonatalavdelningen och undrade varför de skickat hem oss om det fanns så stor risk att det höjdes igen! Självklart var de inte deras fel, men just då kändes de bra att ha någon att skylla på. Söndag, måndag och tisdag solade Alice vidare och på tisdag eftermiddagen fick vi veta att vi skulle åka hem på perm igen! Vi skulle lova att komma på nytt blodprov på torsdagen! Återigen superskönt att komma hem.

När vi åkte in på torsdagen visade billirubinvärdet på 254, en ökning från 212 som de legat på under tisdagen när vi fick åka hem. De förklarade att vi fick komma igen på lördagen och lysa med lampa istället för blodprov. Låg det under 260 då skulle vi bli utskrivna och låg de över 260 skulle nytt blodprov tas. [Vid detta tillfälle har Alice tagit minst 20 blodprov!]

På lördagen åkte vi in med stora förhoppningar om att de inte ökat 6 enheter utan planat ut och låg under 260! När sjuksköterskan lyst med lampa vart både hon och vi väldigt överraskade och lyckliga när billirubinvärdet sjunkit till 202! Yes, lyckan var gjort! Inga mer stick, ingen sond, ingen solning! Vi vart utskrivna och fick äntligen åka hem för att stanna. Hela 10 dagar var vi inskrina på neonatal i Norrköping. Det var kämpigt och jobbigt! Allt man ville var att få ta hem sin lilla sessa och vara vi fyra! Varje stick i hennes hand, fot, armväck högg mig rakt i hjärtat! Det var fruktansvärt!

Nu är Alice kalasbra och hon är pigg och äter som bara den! Hon var aldrig vidare påvärkad av detta men hade hennes värde stigit över 400 hade det blivit tal om att åka till Linköping och göra en blodtransfussion! Hemska tanke! Alice gick upp från 3070 gr till 3220 på neo vilket är något enormt och jättenbra!

Anledningen till att Alice solade var inte pga gulsot, utan endast pga de liknande symtom bebisar får vid immunisering. Här är det hårdare restriktioner på när man måste sola. Dvs solgränsvärdet är lägre mm!

Men nu är vi hemma och mår jättebra! Ett stort tack till all fin personal på neo i Norrköping! Ni är helt underbara och gör ett toppenjobb värt att uppmärksammans tusen gånger om!

Tisdagen den 18 Augusti 2009, 12 dagar före beräknad förlossning åkte vi upp till sjukhuset för igångsättning. Anledningen var bland annat min sambos arbete, men också tidigare förlossningsrädsla med Freja! Klockan 08 lämnade svärmor av oss utanför förlossningen och med lite småskraja om än nyfikna och glada steg gick vi in på sjukhuset och tog hissen upp till förlossningen. Efter en tid i väntrummet kom en barnmorska och hämtade oss och följde oss till förlossningsrum 44.

Klockan 09.05 kopplas CTG [mäter fosterljud/rörelse samt sammandragningar] som är fullt normal. Visar inga sammandragningar trots mycket förvärkar under natten. Läkaren Agneta Werner, helt underbar gör en gynundersökning som visar att bebis är fixerad och cervix [livmodertappen] är till 50% utplånad. Var vid det tillfället öppen 3 cm! Härligt tänkte jag, detta kan gå riktigt fort! Nu tar läkaren hål på fosterhinnan och klart fostervatten avgår! Vi kommer överrens att jag ska ut och gå tillsammans med Stoffe i korridoren i hopp om att få igång värkarna. Har de inte kommit igång ska värkstimulerande dropp sättas in.

Vi vandrar fram och tillbaka, fram och tillbaka men det enda som känns är sträckningen jag fick i höger skinka när de tog hål på fosterhinnan. Spände mig som en pilbåge då det gjorde sådär ont! Ringde några samtal och talada om vad som var på gång och gladdes åt att vi snart skulle vara föräldrar igen! Efter någon timmes promenad inomhus gick vi tillbaka till vårt rum!

Klockan 11.31 kommer söta barnmorskan Kristina Ekman in och kopplar värkstimulerande dropp då jag inte fått en enda värk. Helt plötsligt börjar jag gråta och känner en sorts panik! Börjar fundera på om jag verkligen kommer klara av detta igen, är rädd att något ska hända och att jag aldrig mer ska få träffa Freja. Men efter att ha pratat med Stoffe och barnmorskan en stund samt fått i mig lite mat känns det bättre! Droppen höjs och efter ett tag börjar jag äntligen känna att något är på gång. Runt 13.00 får jag börja andas genom värkarna. Stoffe var en hejjare på att andas och guidade mig genom varje värk! Kändes underbart! Vid 13.30 gick det verkligen inte längre. Bad barnmorskan att värma min vetekudde jag hade med mig och så bad jag att få prova lustgas! Den kombinationen vart toppen! Helt plötsligt vart jag som smärtfri och tårar byttes ut mot hysteriska skrattanfall! Stoffe och jag hade så vansinnigt roligt under mitt lustgasrus!

Klockan 14.40 fungerar inte lustgasen längre. Jag är mycket smärtpåvärkar och ber om annan smärtlindring. Som tur var hade jag mitt förlossningsbrev som jag lämnat när jag kom in, så de visste på en gång att det var eda jag ville ha. Här är det skiftbyte och jag presenteras för en fantastisk barnmorska, Nejla Yildiz! Hon gör en koll för att se hur det ser ut därnere. Gissa om jag vart förbannad, chockad och ledsen när hon säger att jag fortfarande bara är öppen 3 cm, men att livmodertappen är helt utplånad. Hon förklarar att det kan vara så ibland, även om de inte hjälper mig ett skit just då. Jag hade så jävla ont!

Klockan 15.10 har narkosläkaren lagt eda och jag väntar på att den ska hjälpa. Minutrarna innan edan lades var så sjukt jobbiga. Låg på sidan och andades galet i lustgasmasken och väntade på att de skulle blanda färdigt. Bedövningen innan edan kändes som bara den och för ett ögonblick kändes det som jag försvann. Andades så mycket lustgas just då att rösterna omkring mig smälte samma och försvann, synen försämrades och jag tappade känseln i ansiktet. Men när jag släppte masken kom allt sakta tillbaka. Var riktigt obehagligt!

15.32 känner jag inte smärtan längre utan endast ett tryck. Lustgasen hjälper kanon & edan har god verkan. Klockan 16.02 görs en ny undersökning som visar att jag är öppen 5 cm! Härligt! Det var detsamma under Frejas förlossning! Allt gick jätte snabbt när jag fått eda, förmodligen pga att jag kunde slappna av på ett annat sätt då. Här får jag hjälp att ställa mig på golvet och luta mig över sängen. Även detta hade jag bett om i mitt förlossningbrev, dvs få hjälp att prova på olika ställningar som kan snabba på det hela! BM går ut ett tag och jag tillsammans med Stoffe fortsätter förlossningsarbetet! Andas lustgas och halkar in på låten " Sweets for my sweets, sugar for my honey! "... Galet vad lite blandat syre kan göra! Även Stoffe fick prova att andas i masken och vi skrattade så dant när han fick för sig att hans näsa var någon annanstans!

Klockan 16.32 tyckte jag att det tryckte på mer neråt och vi trycker på röda knappen. In kommer BM som dansar glädjedans och säger " Yes, yes, yes! " när jag berättar att jag fått känslan av att bajsa på mig snart! Hon kopplar ny CTG kurva och gör iordning allt inför bebisens ankomst! 16.38 ändrar jag läge till att stå på knä i sängen och luta mig mot ryggstödet. Det gick verkligen toppenbra! Här får jag en sorts panikkänsla igen! Är rädd att krystvärkarna ska ta en timme som de gjorde med Freja och att jag inte kommer orka. BM lovar mig att jag inte kommer krysta mer än max 30 minuter och att hon inte låter mig krysta förns jag och bebis är 100% redo!

Klockan 16.56 går det inte att hålla mot längre. Nu vill bebis ut! BM, Stoffe och Uskan hjälper mig att lägga mig ner på vänster sida med höger ben i benstöd! Hjälp såhär kan jag ju inte föda minns jag att jag tänkte! Men nu var det bara att trycka på för krystvärkarna kom tätt och var starkare än jag mindes. Skriker i lustgasmasken att jag inte kommer klara av att krysta i en timme varpå BM påminner mig om vad hon sagt! Nu tar jag i för allt vad jag är värd. Känner att huvudet står och trycker och det bränner som bara den! Nästa värk känner jag hur bebis roterar och hur en axel föds fram. I nästa sekund kommer bebis! All smärta var som borta! Upp på magen kommer en skrikande liten flicka full med fosterfett arg som bara den! Navelsträngen var lite kort så Stoffe fick klippa den innan jag kunde få upp henne på bröstet! Och det är sant som de säger, direkt när hon föddes älskade jag henne lika mycket som jag älskar Freja! Tänk att hjärtat rymmer så mycket kärlek!

På mitt bröst låg en fantastisk liten flicka med mörkt hår & små små fingrar och tår! Lika vacker som sin storasyster och lika älskad! Nu har vi två små prinsessor!

Efter att jag myst lite med bebis fick Stoffe ta av sig tröjan och ha henne på bröstet, så som vi skrivit i förlossningbrevet. Under tiden tog jag en dusch! Så skönt! Efter det gick Stoffe ner till parkeringen och hämtade Freja som vart med mormor och lilla moster Sofie hela dagen! In på rummet kom de tillsammans och Freja uttrycket " Bebis, klappa den! " Hon vart så glad över sin lillasyster! Efter det satt vi alla i sängen och fikade med "grattisfikat" & öppnade paket från mormor med familj & farmor till både Freja & bebis!

Bebis vägde 3070 gr & var 47 cm lång! Liten sötis som nu fått namnet Alice! Hon är världens finaste lillasyster & äter som en häst! Alice älskar min tuttismat & har så det räcker och blir över!

Förlossningen tog Fyra timmar & Sex minuter från första värk tills hon var ute! Från att jag var öppen 3 cm tills Alice var ute tog det två timmar! Jag hade bara krystvärkar i 10 minuter denna gång vilket var en enorm skillnad mot 1 timme som det var med Freja! Visserligen gick hela förlossningen fort med Freja också då det var första barnet och bara tog Sju timmar och 30 min. Jag säger som jag sa första gången, jag skulle göra detta hundra gånger om! Det är helt underbart, helt fantastiskt, helt obeskrivligt att föda sitt barn till världen! KÄRLEK!

Nu är vi äntligen fyra! ♥

Vi har redan från första dagen vart noga med att Freja får vara med och hjälpa till med allt vad blöjbyte och sånt heter! Det är ju superviktigt att hon får känna sig delaktig och behövd även när vi byter blöja på Alice eller något annat som för oss kan tyckas ganska enkelt! Och Freja tycker det är jättekul! Hon älskar att få vara med och ta fram våtservetter och ny blöja och lägga iordning allt som hon vill ha det! Ikväll tog vi även fram hennes docka och två likadana bodys. Vi fick ju två stycken babyväskor på BB så vi hade ju likadana! Freja fixade efter mycket om och men att sätta på sin docka blöja, men lite yttepytte hjälp från sin paps! Sedan var det "pyjamasbody" på och studs i säng för dockans del! Passade på att lägga dockan brevid Alice för att se skillnad i storlek! Hihi, fnissade lite glatt när vi upptäckte att Alice var mindre än dockan! Vår lillefot! Så söt!

Freja var så stolt över att hon klätt på dockan! Underbart att se! När vi var klara var det bara Alice som gällde! Det var ett himlarns kramande och pussande på lillasyster vilket även Alice tyckte var toppenmysigt som somnade! 

Nu sover mina sessor och pappa ser på film! Ska faktiskt vara snäll och ge honom datorn nu så han kan spela poker! Han har ju väntat massor på det! Puss på min fina familj!

Idag vid kl 11 var vi på neo för att ta nytt billirubinprov. Som tur var räckte det med att lysa med lampa för att se Alice värde och hon slapp nytt blodprov. Stackarn har blivit stucken minst 20 ggr nu i lilla handen och små fötterna! Usch, det har gjort massor av ont i mitt mammahjärta! Men som tur var låg nu värdet på 202 vilket innebar att läkaren äntligen kunde skriva ut oss från neo! Efter tio dagar inne och perm från neo! Skönt att få vara hemma och slippa åka till sjukan varje dag för nya prov! Alice mår toppen!

Hon har gått upp från sin födelsevikt på 3070 gr till 3220! Dessutom har hon växt hela 3 cm, dvs hon är idag 50 cm! Häftigt! Något jag är överlycklig över är att amningen går så otroligt bra. Jag har så mycket mat så jag egentligen borde donera till mjölkcentralen! Funderar på om jag ska kontakta dem? Någon som vet hur man går tillväga!? Det är verkligen sååå mysigt att amma! Gav mig fasen på att det skulle gå vägen trots smärta och såriga bröstvårtor! Nu känns det inte ens längre! Så himlarns mysigt! Det är liksom min och Alice egentid!

Det där med att mjölken inte räcker till är och förblir skitsnack! Har pratat med mängder av personal på neonatal, både ssk och läkare och de menar att väldigt få procent inte kan amma. Ofta beroende på tidigare ätstörning mm. Men de berättar också att det är ett enkelt sätt att slippa förklara den verkliga anledningen på. Att man egentligen tycker att det gör alldeles för ont, man skäms mm! Klart fan det gör ont, men det går över! Och när det lagt sig är det världens absolut mysigaste stund med sin lilla bebis! Nästan alla som någon gång legat på neo är jätte duktiga på att amma och gör allt för att det ska fungera! För när man ligger där blir det plötsligt så självklart att ge sitt barn det allra bästa. Och det bästa är faktiskt modersmjölk.

Freja ammade jag till och från i tre månader innan jag gick över till ersättning. Jag kan erkänna att jag gav upp då det gjorde förbannat ont och jag skämdes över att amma. Det är inget jag tidigare sagt till någon. Men också för att jag fick tabletter som gick över i mjölken som inte var bra om hon fick i sig! Dock önskar jag att jag gett det mer tid!

Nu är älskling & blivande gudfar Matte iväg och shoppar tvättmaskin på elgiganten! Yes vad skönt att slippa tvättstuga och massor av trappor! Efterlängtat!

Båda mina prinsessor sover! ♥

Har precis sett klart Bröllopsduellen med Stoffe! Var verkligen hundra år sen vi hyrde film då det var verkligen mysigt! Tände massor av ljus, hällde upp fanta lemon och lite smågodis och bara mös! Helt enkelt klockrent! Imorgon ska vi tillbaka till neo för att Alice ska ta nytt blodprov! Hoppas vi slipper fler dagar på sjukhus nu! Håller alla tummar och tår! Vi lämnar Freja på dagis innan. Hon kommer ha en toppendag imorgon då de ska fira hennes 2-årsdag eftersom hon fyller år under sommarlovet! Ska bli så kul att höra hur hon haft det när vi hämtar henne! Underbara unge!

By the way måste jag passa på att nämna att jag är världens gladaste över min vikt just nu! När jag vägde mig sista gången hos barnmorskan så vägde jag hör-och-häpna härliga 99,6 kg! Så jävla nära 100 kg så det är skrämmand! Men igår när jag vägde mig stod vågen på 91,7 kg vilket innebär att jag väger 2 hg mindre än när jag skrev in mig hos bm. Då vägde jag nämligen 91,9 kg! Och det rasar för var dag som går. Varje dag jag väger mig har jag minskat minst 0,5 kg i vikt! Har satt som mål att jag ska ha gått ner minst 20 Kg tills våren 2010! Det kommer gå gallant!

Nu är det dags att ge Alice mat! Brösten exploderar snart!!!

Igår när vi åkt från sjukhuset åkte vi raka vägen för att hämta Freja på dagis! Gissa om hon vart glad och se att både jag och Alice var med i bilen! [Kommer berätta om tiden på neo i ett annat inlägg längre fram!] Därpå åkte vi ner till vattnet alla fyra för att kasta sten och bara vara! Freja är helt galen i att kasta sten, det är bara så kul! Själv satte jag mig på en filt vid vattnet och ammade Alice medans Stoffe letade bra stenar att kasta till stora tjejen! Att så enkla saker kan vara så värdefulla och mysiga. Sånt man minns föralltid! Det är vackert att vara vi!

Det är underbart att vara fyra!

Efter en vecka har vi äntligen beslutat oss för vad vår lillfis ska heta! Hon är världens vackraste ALICE! Vi hade aldrig ens namnet på tal under hela graviditeten, men nu är det bara så självklart. Hon är en Alice rakt igenom! Det är ganska häftigt hur ett namn bara kan kännas så rätt när man aldrig ens pratat om det innan!

Så nu har vi en Freja & en liten Alice! ♥

Vecka 39 [38+1]

Godmorgon min vackra bebis! Idag är det vår dag. Något som föralltid kommer vara du och jag men också den dag då vår familj går från tre till fyra. Det är en fantastisk känsla om än lite skrämmande! Jag har ingen aning om hur man är en bra tvåbarnsmamma. Har någon det förns den dag man faktiskt blir det? Men jag vet att jag kommer göra allt för att ge dig vad du behöver och för att vara den bästa mamman i hela världen. Snart har jag två små att älska av hela mitt hjärta!

Klockan 08 ska vi vara uppe på förlossningen. Eftersom jag redan börjat öppna mig ska det också ge det lite hjälp på traven så om allt går någorlunda fort får vi träffa dig idag. Är det sant? Ska vi verkligen få uppleva dig personligen inom bara några timmar. Ska jag snart få upp dig på mitt bröst och känna din kroppsvärme mot mig? Jag längtar så!

Din pappa sover, likaså din storasyster! Hon pratar i sömnen och han snarkar! Jag hade sammandragningar och är pirrig i hela kroppen så du kan ju förstå hur svårt det var att sova vidare! Väckarklockan ringer snart och då ska vi alla äta frukost. Din mormor är här och din moster för att passa & mysa med Freja och träffa dig när du är här!

Jag är lycklig Liten!
Älskar dig, din mamma! ♥

Yihaa! En hel dag har spenderats ute på Kolmårdens Djurpark. Vi ville ha en dag bara vi tre, innan vi tre blir fyra. Sen visste vi inte heller hur vädret skulle bli de närmsta dagarna så då tog vi det säkra före det osäkra! Helmysigt! Det var en lugn och skön dag utan stress vilket passade mig och "mina" sammandragningar perfekt! Nu börjar de tom göra ont, vilket iof var en av meningarna med vår lilla familjedag!

Efter en lunch vid delfinerna traskade vi upp för att klappa djuren och sen träffa Bamse, men Freja slocknade som en stock. Istället bestämde vi oss för att gå till Slushoasen där min kusin jobbar då hon sagt att hon var där idag. Där blev vi kvar på kaffe och fick dricka hur mycket Slush vi ville! Jummie! Freja vägrade vakna så hon fick smaka i bilen på vägen hem sen. Dock hade hon fått en egen tidigare på dagen när min kusin var på lunch så hon var nog mätt på Slush iaf!

Nu är vi hemma och ska försöka skruva upp hyllor, tavlor mm. Snart är vårt hem helt klart! Så jäklarns mysigt! Lovar bilder senare i veckan! Måste dessutom packa BB väskan! Det börjar liksom bli dags för det!

Hallojs på er! Nej, vi har inte fått ngn bebis än! Men jag däremot har jag fått en jävlarns massa mindre sömn. Igår släckte jag lampan vid 22.30 och tittade på klockan sista gången vid 03.00! Magen som är så liten, känns helt vansinnigt stor! Jag får verkligen ingen luft!

Stoffe är i Sthlm och jobbar de sista dagarna, men kommer hem imorgon för att stanna! Underbart! Jag och Freja styr med städ, tvätt och annat med hjälp av underbara svärmor Pia som sliter rumpenstumpen av sig! Idag står det bullbak på schemat så vi har nåt att bjuda på när de kommer folk och hälsar på bebis!

Sammandragningarna är inte att leka med, jag har världens mensvärk och mår konstant wierd! Jag vill så gärna ha ut bebis nu! Längtar så jag blir tokig!

Grattis till Pernilla och Bebis! Ska bli så spännande att höra vad du tyckte och hur det gick!

Natten har vart hemsk! För det första kunde knappt somna pga huvudvärken och de gånger jag lyckades somna vaknade jag efter någon timme av kraftiga sammandragningar. När jag sedan lyckats somna om var det samma sak igen. Puh! Tillslut gick jag ut och la mig i soffan med öppen balkongdörr och fick sova några timmar iaf.

Jag mår fortfarande skit. Fortfarande asförkyld och världens spänningshuvudvärk. Verkligen knarkar panodil just nu! Dessutom har jag fortfarande massor av sammandragningar , så fort jag ställer mig eller går på toaletten vilken gör att det är ännu svårare att slappna av. Jag vill verkligen inte föda barn nu när jag inte är bra! Vill vara utvilad och avslappnad. Usch!

Det ilar som fasen neråt och jag känner på nått sätt att förlossningen kanske är på gång! Blir orolig! Skulle jag orka nu med feber och allt? Nej snälla Liten, vänta därinne. Åtminstonde tills på tisdag!

Nu ska jag försöka lägga mig ner i sängen igen och se på Beck! Mamma, Stoffe, Freja och Sofie är på stranden och solar och badar! Jag är inte alls avis! Fasen!!!

Kvällen skulle spenderats med Kim, Carro och deras barn. Men efter mitt bilstädande var sammandragningarna för kraftiga för att orka med en helkväll som aldrig slutar tidigare än väldigt sent på natten. Istället åkte jag, Sofie och Freja till Stinsen och shoppade lite på Granit och Hemtex samt tvättade bilen. Därefter åkte vi och hämtade Stoffe på jobbet för att sedan släppa Sofie hemma. Därpå åkte vi till Max och åt middag och efter det tog vi en tripp inne på IKEA. Hittade två lampor, nya sängkuddar, fyrkantiga vita tallrikar, bebisskallra, batterier, lapptäcke som bebis ska ligga på när det är bus på golvet samt en ny väggklocka då jag råkade tappa den andra i golvet vid flytten!

Nu blir det nog inget mer IKEA på ett bra tag för det har shoppats rejält de senaste veckorna känns det som. Bland annat hittade vi sötaste förvaringgrodan som ska hänga i Frejas myshörna i rummet. Har jag sagt att sovrummet går i brunt, vitt och  en mjuk grön ton? Grymt mysigt! Ni får se resultat så fort vi är klara!

Du är kärlek därinne! Massor av kärlek, ömhet och fantasi! Du är en del av vår framtid. Min, din pappas och din storasysters! Vi ska bli fyra. Fulltaliga och fantastiska! Vi ska finnas för varandra, stötta och stå bakom. Vi ska ta hand om dig och du ska hjälpa oss att växa! Vi är vackra tillsammans! Det går så sakta nu Liten, vi längtar efter vår fjärde pusselbit! Vi ska ge dig världen. Dig och din syster! Vi kommer att älska dig mer än vi redan gör!

Älskar dig! Mams ♥

Efter en dag i badhuset med Freja och lillasyster vart vi upphämtade av Stoffe som kom från jobbet. Därefter åkte vi till Hemköp och köpte lite gott att grilla som tomater, tysk korv och champinjoner. Till detta åt vi pommes och vitlökssås a´la Madde! Mycket gott och uppskattat. Mamma vart också glad över hur fint jag gjort hemma! Efter middagen grillade vi färsk ananas och hade det till glass med chokladströssel! Mumsans!

Tillägg gällande Freja och badhuset: Hon är helt galen. Ni vet när man ställer sig på någons händer under vattnet och den personen skjuter ifrån allt vad den kan så att personen flyger all världens väg och hamnar under vattnet? Freja tycker det är skit kul rentutsagt! Hon hamnade minst 25 ggr under vattnet och varje gång kom hon upp gapskrattandes! Vår tjej är totalt galen! Inte rädd för ett endaste dugg! Älskar!

Älskar när man myser och lyxar till det lite trots att det är måndag!