2008-2009

 

Jag tillhör den grupp som har blodgruppen Rh-negativ [0-] vilket är ganska ovanligt! Ca 15% sägs ha den Rh-negativa faktorn, medans 85% har den positiva. Detta kan innebära risk vid kommande graviditet eller förlossning om barnet exempelvis blir Rh-positiv. Generellt finns det inga risker för kvinnor som är gravida för första gången, såvida de inte fått en blodtransfusion, gjort abort eller fått missfall. I mitt fall hade jag ju redan fött barn en gång. Det visade sig att Freja var positiv [blodprov från navelsträngen tas direkt vid födsel] Om barnet är Rh-positivt finns det en risk att mammans kropp bildar antikroppar och därför får mamman en spruta med immunoglobin som ska förhindra en immunisering inför eventuellt ny graviditet och förlossning. Om mamman inte får immunoglobin och utvecklar en immunisering, kan det innebära risker vid nästa graviditet. Mammans kropp bildar då antikroppar som ger sig på barnets blodkroppar, vilket kan leda till blodbrist hos fostret. Om fostret drabbas av blodbrist kan man behöva sätta igång förlossningen i förväg och eventuellt byta barnets blod efter förlossningen. Vid allvarliga fall kan det utföras en blodtransfusion på fostret redan i magen.

Under hela graviditeten togs tre extra blodprov på mig för att se att min kropp inte bildat antikroppar som gett sig på Alice blodkroppar. Det gjorde den aldrig vilket var otroligt skönt. Under förlossningen krockade dock våra blodkroppar på något sätt och min kropp utvecklade en immunisering gentemot Alice! Hon var nämligen också Positiv som Freja! Trots att jag fått anti-D sprutan efter förlossningen med Freja för att förhindra detta vid ny graviditete/förlossning hände det iaf. Detta är väldigt sällsynt, men händer!

Vi hade bett om tidig hemgång från BB, dvs innan 36 h gått från det att hon föddes. Så klockan 11 skulle vi träffa barnläkaren som gjorde en rutinkoll innan vi skrevs ut. Allt såg bra ut och sist skulle de lysa med lampa för att se hennes billirubinvärde. [Solgränsvärde mm.] Gränsen för att sola låg på 150 och hennes värde hade stigit till 174! Så det var bara att vi packade oss ner med balja och allt till neonatal för att sola lilla Alice. Läkaren sa att vi skulle ligga där minst ett dygn. Jag var alldeles förstörd och förstod inte vad detta innebar! Vaddå sola, varför hade sprutan inte fungerat mm! Jag hade mängder av frågor, men ingen värkade kunna ge svar! Senare på kvällen fick vi ett familjerum där hela vår lilla familj kunde sova!

På kvällen hämtade Stoffe, Freja! Var så skönt att få träffa henne och ha henne hos sig den natten! Hade saknat henne och sett fram mot att komma hem. Alice låg under solarielampan hela natten och fick endast tas upp för blodprov [utläsa nytt värde] & amning. Senare den kvällen sattes sond i Alice näsa för att få i henne den mjölk jag pumpat! Ju mer vätska de får i sig desto snabbare får de ur sig de "gula" kroppen har svårt att ta hand om själv. Var inte vidare kul att mata sin lilla bebis med spruta! Usch! Dagen efter togs nytt prov som visade att hennes billirubinvärde stidigt till 176, men att hennes solgräns nu låg på 200! [Gränsen stiger och planar ut allteftersom de växer i ålder.] Trots att vi låg under gränsen ville läkarna att hon solade ett dygn till för att vara på den säkra sidan! Var bara att bita ihop och sola vidare! Ännu fler blodprov och mer sondmatning. Ny sond sattes då Alice på natten bestämde sig för att dra ut den hon hade! Sötunge!

Den här dagen får vi prata med barnsköterskor, barnsjuksköterskor, läkare och en kurator! Får äntligen veta vad immunisering och annat innebär och vad som skulle kunna hända om Alice inte solade. Det skulle få hemska konsekvenser och förr i tiden överlevde inte barn som drabbades av detta. Jag klandrade mig själv då det var min blodgrupp som krånglade till alltsamman! Därför ville de att man pratade med en kurator, vilket var jätteskönt.

Dagen efter hade gränsvärdet för solning höjts till 300 och hennes billirubinvärde låg på 264! Detta innebar att vi fick åka hem på permision och komma tillbaka morgonen efter för nya blodprover. Var jätteskönt att komma hem och få sova i vår säng och bara rå om hela familjen! Dagen efter åkte vi på nytt prov som visade viss höjning men vi fick åka på perm en dag till för att komma åter dagen efter. Ett jäklarns åkande vill jag lova. På söndagen åkte vi in och jag hade stora förhoppnigar om att nu skulle allt vara över. Vi satt hela familjen inne på lekterapin och målade och lekte med Freja när sköterskan kom och lämnade besked. Hennes solgränsvärde var fortfarande poå 300 och nu hade hennes billirubinvärde nått 312 vilket innebar att Alice behövde sola igen!

Jag bröt verkligen ihop! Grät hysteriskt och ville bara hem hem hem! Jag orkade inte med att de stack henne fler gånger. Att ha henne under solarielampan och bara få hålla henne vid amning. Jag ville ha henne hos mig hela tiden! Här vart jag skeptiskt mot hela neonatalavdelningen och undrade varför de skickat hem oss om det fanns så stor risk att det höjdes igen! Självklart var de inte deras fel, men just då kändes de bra att ha någon att skylla på. Söndag, måndag och tisdag solade Alice vidare och på tisdag eftermiddagen fick vi veta att vi skulle åka hem på perm igen! Vi skulle lova att komma på nytt blodprov på torsdagen! Återigen superskönt att komma hem.

När vi åkte in på torsdagen visade billirubinvärdet på 254, en ökning från 212 som de legat på under tisdagen när vi fick åka hem. De förklarade att vi fick komma igen på lördagen och lysa med lampa istället för blodprov. Låg det under 260 då skulle vi bli utskrivna och låg de över 260 skulle nytt blodprov tas. [Vid detta tillfälle har Alice tagit minst 20 blodprov!]

På lördagen åkte vi in med stora förhoppningar om att de inte ökat 6 enheter utan planat ut och låg under 260! När sjuksköterskan lyst med lampa vart både hon och vi väldigt överraskade och lyckliga när billirubinvärdet sjunkit till 202! Yes, lyckan var gjort! Inga mer stick, ingen sond, ingen solning! Vi vart utskrivna och fick äntligen åka hem för att stanna. Hela 10 dagar var vi inskrina på neonatal i Norrköping. Det var kämpigt och jobbigt! Allt man ville var att få ta hem sin lilla sessa och vara vi fyra! Varje stick i hennes hand, fot, armväck högg mig rakt i hjärtat! Det var fruktansvärt!

Nu är Alice kalasbra och hon är pigg och äter som bara den! Hon var aldrig vidare påvärkad av detta men hade hennes värde stigit över 400 hade det blivit tal om att åka till Linköping och göra en blodtransfussion! Hemska tanke! Alice gick upp från 3070 gr till 3220 på neo vilket är något enormt och jättenbra!

Anledningen till att Alice solade var inte pga gulsot, utan endast pga de liknande symtom bebisar får vid immunisering. Här är det hårdare restriktioner på när man måste sola. Dvs solgränsvärdet är lägre mm!

Men nu är vi hemma och mår jättebra! Ett stort tack till all fin personal på neo i Norrköping! Ni är helt underbara och gör ett toppenjobb värt att uppmärksammans tusen gånger om!