FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Tisdagen den 18 Augusti 2009, 12 dagar före beräknad förlossning åkte vi upp till sjukhuset för igångsättning. Anledningen var bland annat min sambos arbete, men också tidigare förlossningsrädsla med Freja! Klockan 08 lämnade svärmor av oss utanför förlossningen och med lite småskraja om än nyfikna och glada steg gick vi in på sjukhuset och tog hissen upp till förlossningen. Efter en tid i väntrummet kom en barnmorska och hämtade oss och följde oss till förlossningsrum 44.

Klockan 09.05 kopplas CTG [mäter fosterljud/rörelse samt sammandragningar] som är fullt normal. Visar inga sammandragningar trots mycket förvärkar under natten. Läkaren Agneta Werner, helt underbar gör en gynundersökning som visar att bebis är fixerad och cervix [livmodertappen] är till 50% utplånad. Var vid det tillfället öppen 3 cm! Härligt tänkte jag, detta kan gå riktigt fort! Nu tar läkaren hål på fosterhinnan och klart fostervatten avgår! Vi kommer överrens att jag ska ut och gå tillsammans med Stoffe i korridoren i hopp om att få igång värkarna. Har de inte kommit igång ska värkstimulerande dropp sättas in.

Vi vandrar fram och tillbaka, fram och tillbaka men det enda som känns är sträckningen jag fick i höger skinka när de tog hål på fosterhinnan. Spände mig som en pilbåge då det gjorde sådär ont! Ringde några samtal och talada om vad som var på gång och gladdes åt att vi snart skulle vara föräldrar igen! Efter någon timmes promenad inomhus gick vi tillbaka till vårt rum!

Klockan 11.31 kommer söta barnmorskan Kristina Ekman in och kopplar värkstimulerande dropp då jag inte fått en enda värk. Helt plötsligt börjar jag gråta och känner en sorts panik! Börjar fundera på om jag verkligen kommer klara av detta igen, är rädd att något ska hända och att jag aldrig mer ska få träffa Freja. Men efter att ha pratat med Stoffe och barnmorskan en stund samt fått i mig lite mat känns det bättre! Droppen höjs och efter ett tag börjar jag äntligen känna att något är på gång. Runt 13.00 får jag börja andas genom värkarna. Stoffe var en hejjare på att andas och guidade mig genom varje värk! Kändes underbart! Vid 13.30 gick det verkligen inte längre. Bad barnmorskan att värma min vetekudde jag hade med mig och så bad jag att få prova lustgas! Den kombinationen vart toppen! Helt plötsligt vart jag som smärtfri och tårar byttes ut mot hysteriska skrattanfall! Stoffe och jag hade så vansinnigt roligt under mitt lustgasrus!

Klockan 14.40 fungerar inte lustgasen längre. Jag är mycket smärtpåvärkar och ber om annan smärtlindring. Som tur var hade jag mitt förlossningsbrev som jag lämnat när jag kom in, så de visste på en gång att det var eda jag ville ha. Här är det skiftbyte och jag presenteras för en fantastisk barnmorska, Nejla Yildiz! Hon gör en koll för att se hur det ser ut därnere. Gissa om jag vart förbannad, chockad och ledsen när hon säger att jag fortfarande bara är öppen 3 cm, men att livmodertappen är helt utplånad. Hon förklarar att det kan vara så ibland, även om de inte hjälper mig ett skit just då. Jag hade så jävla ont!

Klockan 15.10 har narkosläkaren lagt eda och jag väntar på att den ska hjälpa. Minutrarna innan edan lades var så sjukt jobbiga. Låg på sidan och andades galet i lustgasmasken och väntade på att de skulle blanda färdigt. Bedövningen innan edan kändes som bara den och för ett ögonblick kändes det som jag försvann. Andades så mycket lustgas just då att rösterna omkring mig smälte samma och försvann, synen försämrades och jag tappade känseln i ansiktet. Men när jag släppte masken kom allt sakta tillbaka. Var riktigt obehagligt!

15.32 känner jag inte smärtan längre utan endast ett tryck. Lustgasen hjälper kanon & edan har god verkan. Klockan 16.02 görs en ny undersökning som visar att jag är öppen 5 cm! Härligt! Det var detsamma under Frejas förlossning! Allt gick jätte snabbt när jag fått eda, förmodligen pga att jag kunde slappna av på ett annat sätt då. Här får jag hjälp att ställa mig på golvet och luta mig över sängen. Även detta hade jag bett om i mitt förlossningbrev, dvs få hjälp att prova på olika ställningar som kan snabba på det hela! BM går ut ett tag och jag tillsammans med Stoffe fortsätter förlossningsarbetet! Andas lustgas och halkar in på låten " Sweets for my sweets, sugar for my honey! "... Galet vad lite blandat syre kan göra! Även Stoffe fick prova att andas i masken och vi skrattade så dant när han fick för sig att hans näsa var någon annanstans!

Klockan 16.32 tyckte jag att det tryckte på mer neråt och vi trycker på röda knappen. In kommer BM som dansar glädjedans och säger " Yes, yes, yes! " när jag berättar att jag fått känslan av att bajsa på mig snart! Hon kopplar ny CTG kurva och gör iordning allt inför bebisens ankomst! 16.38 ändrar jag läge till att stå på knä i sängen och luta mig mot ryggstödet. Det gick verkligen toppenbra! Här får jag en sorts panikkänsla igen! Är rädd att krystvärkarna ska ta en timme som de gjorde med Freja och att jag inte kommer orka. BM lovar mig att jag inte kommer krysta mer än max 30 minuter och att hon inte låter mig krysta förns jag och bebis är 100% redo!

Klockan 16.56 går det inte att hålla mot längre. Nu vill bebis ut! BM, Stoffe och Uskan hjälper mig att lägga mig ner på vänster sida med höger ben i benstöd! Hjälp såhär kan jag ju inte föda minns jag att jag tänkte! Men nu var det bara att trycka på för krystvärkarna kom tätt och var starkare än jag mindes. Skriker i lustgasmasken att jag inte kommer klara av att krysta i en timme varpå BM påminner mig om vad hon sagt! Nu tar jag i för allt vad jag är värd. Känner att huvudet står och trycker och det bränner som bara den! Nästa värk känner jag hur bebis roterar och hur en axel föds fram. I nästa sekund kommer bebis! All smärta var som borta! Upp på magen kommer en skrikande liten flicka full med fosterfett arg som bara den! Navelsträngen var lite kort så Stoffe fick klippa den innan jag kunde få upp henne på bröstet! Och det är sant som de säger, direkt när hon föddes älskade jag henne lika mycket som jag älskar Freja! Tänk att hjärtat rymmer så mycket kärlek!

På mitt bröst låg en fantastisk liten flicka med mörkt hår & små små fingrar och tår! Lika vacker som sin storasyster och lika älskad! Nu har vi två små prinsessor!

Efter att jag myst lite med bebis fick Stoffe ta av sig tröjan och ha henne på bröstet, så som vi skrivit i förlossningbrevet. Under tiden tog jag en dusch! Så skönt! Efter det gick Stoffe ner till parkeringen och hämtade Freja som vart med mormor och lilla moster Sofie hela dagen! In på rummet kom de tillsammans och Freja uttrycket " Bebis, klappa den! " Hon vart så glad över sin lillasyster! Efter det satt vi alla i sängen och fikade med "grattisfikat" & öppnade paket från mormor med familj & farmor till både Freja & bebis!

Bebis vägde 3070 gr & var 47 cm lång! Liten sötis som nu fått namnet Alice! Hon är världens finaste lillasyster & äter som en häst! Alice älskar min tuttismat & har så det räcker och blir över!

Förlossningen tog Fyra timmar & Sex minuter från första värk tills hon var ute! Från att jag var öppen 3 cm tills Alice var ute tog det två timmar! Jag hade bara krystvärkar i 10 minuter denna gång vilket var en enorm skillnad mot 1 timme som det var med Freja! Visserligen gick hela förlossningen fort med Freja också då det var första barnet och bara tog Sju timmar och 30 min. Jag säger som jag sa första gången, jag skulle göra detta hundra gånger om! Det är helt underbart, helt fantastiskt, helt obeskrivligt att föda sitt barn till världen! KÄRLEK!

Nu är vi äntligen fyra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0