All the things you say
Jag minns när jag var åtta år. Jag minns de som fanns vid min sida och de som lämnade den. Jag minns hur vädret var och vad jag la lite extra märke till. Jag vte vad jag kände och jag vet hur jag känner nu. Jag vet vad som gör mig förbannad och jag vet vad som gör mig sådär ofattbart glad. Jag är en sån där tjej som alltid tror det bästa om folk. En sån som alltid förlåter, tror på andra och aldrig säger ifrån.
Jag är en sån som lyssnat på löften. År ut och år in! En tjej som flertalet gånger fått höra hur mycket jag växt som människa, hur storsint och duktig jag är och har blivit. Hur mycket jag faktiskt mognat. Men jag är också den som får höra, hur jag än gång var! Hur rädd jag var för allt, hur arg och ledsen jag var på folk omkring mig och hur rebellisk jag sedan blev. Men det är ingen annans förtjänst än just min egen att jag tog mig upp på benen igen, hel och modigare än någonsin.
Vuxna, hör en åtta årings tankar om sitt liv som 22 åring. Min egen berättelse som ni antingen späder på eller låter vara. Ni som vart en del av mitt liv. Sluta lev för dagen, ta ansvar och inse att morgondagen är minst lika viktig. Sprit löser inga problem, tomma ord eller tomma hål.
Den jag en gång trodde var den vuxna att visa mig vägen är idag mindre än jag själv. Och nu är det jag som oroar mig. Jag som bryr mig och ber honom/henna att växa upp och förstå vad som är viktigt här i livet!
Det finns en sak här i världen som gör mig rikitgt spyfärdig. Det är vuxna människor i övre medelåldern som vecka ut och vecka in dricker som berusade i "goda vänners lag." Generationen före oss! De som finns omkring oss och de som finns ifrån oss. De är sådana vi kallar fyllkärringar och fullgubbar. Och det är så vedervärdigt! Nu får ni tamejfan VÄXA upp!
Jag är en sån som lyssnat på löften. År ut och år in! En tjej som flertalet gånger fått höra hur mycket jag växt som människa, hur storsint och duktig jag är och har blivit. Hur mycket jag faktiskt mognat. Men jag är också den som får höra, hur jag än gång var! Hur rädd jag var för allt, hur arg och ledsen jag var på folk omkring mig och hur rebellisk jag sedan blev. Men det är ingen annans förtjänst än just min egen att jag tog mig upp på benen igen, hel och modigare än någonsin.
Vuxna, hör en åtta årings tankar om sitt liv som 22 åring. Min egen berättelse som ni antingen späder på eller låter vara. Ni som vart en del av mitt liv. Sluta lev för dagen, ta ansvar och inse att morgondagen är minst lika viktig. Sprit löser inga problem, tomma ord eller tomma hål.
Den jag en gång trodde var den vuxna att visa mig vägen är idag mindre än jag själv. Och nu är det jag som oroar mig. Jag som bryr mig och ber honom/henna att växa upp och förstå vad som är viktigt här i livet!
Det finns en sak här i världen som gör mig rikitgt spyfärdig. Det är vuxna människor i övre medelåldern som vecka ut och vecka in dricker som berusade i "goda vänners lag." Generationen före oss! De som finns omkring oss och de som finns ifrån oss. De är sådana vi kallar fyllkärringar och fullgubbar. Och det är så vedervärdigt! Nu får ni tamejfan VÄXA upp!
Kommentarer
Trackback
