Ohhh Bullshit!
År 2001 slutade jag högstadiet. Jag lämnade tjejer som högg varandra i ryggen bakom mig & blickade framåt. Jag tog ett kliv in i verkligheten och öppnade ögonen för det som var viktigt och relevant. Jag började tro att om man bara var ärlig själv så skulle den ärliga människanm komma till dig. Hm, vad jag misstog mig. Istället blir man huggen i ryggen, om inte ännu värre än tidigare, spottad på & behandlad som skit. Det härliga i det hela är att jag låter dem hugga, torkar inte bort loskan & skiten de kastar rinner av mig som vatten. Tjejer kan vara riktiga svin! Hur fan orkar ni killar?
När en människa tror att jag är ute efter att förstöra dennes & en annan människas vänskap kan jag inte mer än skaka på huvudet. Varför i hela fridens namn skulle jag lägga ner någon som helst energi på det? Jag har massor av annat och tänka på & massor av andra vänner som jag vet finns där för mig dag som natt. Även om hon var min enda vän skulle jag inte försöka sabotera er relation. Vad vore meningen med det. Jag har som sagt lämnat högstadiet långt bakom mig.
Jag är inte guds bästa barn. Jag har vid flertalet tillfäller sagt elaka & hemska saker om människor. Säkerligen snackat skit jag med. Men sedan den dagen jag fick min dotter har jag förändrats något enormt. Jag har varken tid eller lust att sitta och prata illa om andra människor. Sedan är det en sak om jag vet att personen sårat mig eller gör mig ledsen. Då kan jag självklart diskutera situationen med mina nära vänner, eller pojkvän. Men en människa måste kunna lätta sitt hjärta.
När man tagit klivet in i vuxen världen, skaffat barn & har ett stabilt förhållande så hyser man stra förhoppningar om att livet kommer att bli tiotusen gånger bättre än det förut har varit. Men ibland knackar den tid som varit på axeln och knuffar sig förbi. Allt för att förstöra den lilla framgång man nått. Men är man tillräckligt stark så sliter man tag i det förflutna och kastar ut det genom dörren, borstar av händerna, ler och stänger efter sig!
Jag är så innerligt tacksam över att ha träffat mina fantastiska klasskompisar, Maria, Madde, Linda, Carla & Emelie. Inte fan sänker vi varandra utan säger det ist face to face och skrattar sedan åt det. De är bland de ärligaste & mest ödmjuka tjejer jag träffat & jag är så lyckligt lottad som varje vardag får träffa dem i skolan och bara ha det så som det ska vara. Ärligt, öppet & moget! ♥
Till alla er som läser, se er i spegeln & fråga er själva om det är värt det?
När en människa tror att jag är ute efter att förstöra dennes & en annan människas vänskap kan jag inte mer än skaka på huvudet. Varför i hela fridens namn skulle jag lägga ner någon som helst energi på det? Jag har massor av annat och tänka på & massor av andra vänner som jag vet finns där för mig dag som natt. Även om hon var min enda vän skulle jag inte försöka sabotera er relation. Vad vore meningen med det. Jag har som sagt lämnat högstadiet långt bakom mig.
Jag är inte guds bästa barn. Jag har vid flertalet tillfäller sagt elaka & hemska saker om människor. Säkerligen snackat skit jag med. Men sedan den dagen jag fick min dotter har jag förändrats något enormt. Jag har varken tid eller lust att sitta och prata illa om andra människor. Sedan är det en sak om jag vet att personen sårat mig eller gör mig ledsen. Då kan jag självklart diskutera situationen med mina nära vänner, eller pojkvän. Men en människa måste kunna lätta sitt hjärta.
När man tagit klivet in i vuxen världen, skaffat barn & har ett stabilt förhållande så hyser man stra förhoppningar om att livet kommer att bli tiotusen gånger bättre än det förut har varit. Men ibland knackar den tid som varit på axeln och knuffar sig förbi. Allt för att förstöra den lilla framgång man nått. Men är man tillräckligt stark så sliter man tag i det förflutna och kastar ut det genom dörren, borstar av händerna, ler och stänger efter sig!
Jag är så innerligt tacksam över att ha träffat mina fantastiska klasskompisar, Maria, Madde, Linda, Carla & Emelie. Inte fan sänker vi varandra utan säger det ist face to face och skrattar sedan åt det. De är bland de ärligaste & mest ödmjuka tjejer jag träffat & jag är så lyckligt lottad som varje vardag får träffa dem i skolan och bara ha det så som det ska vara. Ärligt, öppet & moget! ♥
Till alla er som läser, se er i spegeln & fråga er själva om det är värt det?
Kommentarer
Trackback
