2008-2009

De kommer alltid att vara världens vackraste barn!

Två familjer som inte kan hålla sams. Fyra vuxna varav två syskon och två svägerskor som inte klarar av att bete sig som vuxna människor. Mitt i allt detta finns två helt fantastiska barn. Två helkusiner. En William & en Freja! Två personer som förmodligen aldrig kommer att lära känna varandra. Två barn som inte ska behöva gå igenom det här!

Nu öppnar jag mitt hjärta, skratta eller gråt - det avgör ni!

Sofie och jag fann varandra ganska bra från början tyckte jag. Vi var faktiskt riktig lika. Vi hade i princip samma humor och tyckte och tänkte likadant. Jag vet inte vart allt gick fel, men det slutade med att vi avskydde varandra. Trots att vi funnits där för varandra och torkat varandras tårar i andra sammanhang. Trots att vi skrattat och haft roligt tillsammans. Vi lever i en stad väldigt nära varandra och är faktiskt delar av samma familj. En familj som inte verkar tycka speciellt mycket om någon av oss! Inte innerst inne. Vi borde ha stöttat varandra och funnits där i de svåra stunderna vi gått och fortfarande går igenom. Men istället spottade vi på varandra gång på gång! Ljög för och baktalade varandra.

Jag hade beslutat mig för att jag aldrig i hela mitt liv skulle prata om, skriva om, prata med eller skriva till henne igen. Men idag när jag läste hennes blogg fullkomligt brast jag ut i gråt! Jag tycker så jävla synd om dig och William. Jag önskar att det fanns någonting som gjorde att han kunde komma hem till er redan idag! Du kanske inte tror mig, men det är så jag känner!

Det finns ett minne med dig som gör mig rörd enda in i märgen varje gång jag tänker på det. Det var när ni kom upp till förlossningen när Freja var nyfödd. Du grät, du sa att hon var så vacker. Det kändes så fint. Det var ett underbart ögonblick. För första gågen kände jag att någon i denna stad verkligen sa sanningen till mig! Jag märkte att du menade varenda ord du sa! Det minnet finns föralltid i mitt hjärta. Du sa något så fint om min lilla Freja! Tack Sofie!

Jag hoppas du känner att jag menar varje ord jag skriver. Det är direkt från hjärtat!
Ibland händer de saker som jag känner att jag vill berätta för dig, men efter all skit vi utsatt varandra för så går det inte.

Jag hatar dig inte, det gjorde jag aldrig!

Freja har en bild på William i sitt rum. Jag vill verkligen att hon ska veta vem han är! Varje morgon pekar hon på bilden  och säger " däh."
 
Vi har trots allt fått världens vackraste barn! En pojke & en flicka!

♥