Problem

Detta inlägg hade jag förmodligen aldrig skrivit om det inte var för den sista kommentar jag fick i min blogg. Den var från Nicklas Jangestig. Ni vet Maximillian & Sagas pappa. Jag vill tacka dig för att du mitt i all sorg tog dit tid att kommentera min blogg. Det känns jätte fint!

Hursom så har jag länge funderat på att skriva om just ämnet Problem. Problem i alla dess former och färger. Det verkar inte finnas något slut på det som gör oss illa. Och vet ni? Jag tror knappast att resten av våra liv blir problemfria. Sedan kan jag tycka att vissa problem är hinder på vägen som vi ska lyckas ta oss över och att det faktiskt finns någon mening med dem. Men då till den stora frågan... Vad är meningen med att ta två små oskyldiga barns liv? Dessutom två barn som ännu inte hunnit växa upp till att bli på gränsen till bråkiga tonåringar med längtan efter frihet. Nej, två små barn som inte vill annat än att leka, hitta på bus eller driva sina förädrar till vanvett om de hittat på alltför stora hyss.

Oavsett om det är en avundsjuk gammal flirt, en förbipasserande galning eller en psykopat på rymmen så finns det ingen som helst förklaring på varför man tar två små barns liv. Så vi kan helt enkelt sluta att försöka förstå. För hur länge vi än nystar i den frågan så finns inga svar.

Mitt liv är långt ifrån problemfritt. Jag stör mig på människor i min närhet som i mina ögon beter sig som omogna arslen, jag klarar inte av min sambo om morgonen då han kan vara en riktig skit, jag är så innerligt trött på att diska, damsuga, tvätta, städa och betala av massa pengar på ett lån som min sambo tog med sig i flytten. Jag är trött på folk som ljuger för mig och på alla er som försöker att sabotera och ha sönder vår familj. Problemen är många, de gör ont och jag är trött på att bry mig om dem istället för att kasta dom bakom mig och se framåt...

Men allvarligt, skärp dig Madelene!

De problemen jag har är en piss i missisippi, en kråkas snor och en jävla massa bullshit! Iaf för dem som har det värre. Och det finns det folk som har. De flesta utav mina problem är materiellt skitsnack. Men visst känns en del i hjärtat!

Allt jag vill ha sagt är att vi ska leva varje dag som om det vore den sista. Ha roligt och njuta av den tid vi har tillsammans med dem vi älskar. För man ska aldrig säga aldrig. En dag kanske det är du som står där med ett frågetecken över huvudet och undrar varför detta hände just dig.

Älska varandra. Nu och föralltid!


Kommentarer
Postat av: Olivia

Du är så jävla grym! Tack för allt!

2008-07-09 @ 23:23:36
URL: http://oliviaandreea.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0