2008-2009

Igår när jag drog upp persienerna och solen lös mig rakt i ansiktet var det någonting som slog mig. Ni vet när man börjar tänka på någonting som är så långt ifrån ens egen räckvidd man kan komma, så spinner man omedvetet vidare. Man kan fundera på hur det där med rymden, svarta hål & galaxer fungerar osv. Och när man är mitt uppe i det blir man galet frustrerad då man inser att man aldrig kommer få en förklaring på alla frågor!

Men gårdagens funderingar handlade mer om saker jag önskar att jag fick uppleva, som man kanske aldrig kommer att göra. Hur många fantastiska platser det finns som man förmodligen aldrig kommer se med egna ögon. Hur bra jag har det som bor i relativt lugna, vackra Sverige medans andra, stora som små inte ens har tak över huvudet. Och jag önskar av hela mitt hjärta att jag ska kunna hjälpa dom? Kan jag det? Tillsammans kanske vi kan göra massor, är det inet så vi ska tänka.

Vi går runt på planeten i tro om att den ska vara för evigt. Vaddå global uppvärmning? Äsch, tänker vi inte på det så drabbar det inte oss. Andra livsformer, naturkatastrofer, krig & terrorism... Det finns bevisat. Så varför ser vi det inte? Varför skulle vi tex vara den enda planeten med levande varselser? Vet ni hur offantligt många svarta hål & galaxer det finns? Är det ens möjligt att pyttelilla "Jorden" är den enda? Det kan inte vara så... *Spinner återigen...*

Om det bara levt djur och växter på vår planet, dvs inga människor så hade jorden vart makalöst vacker. Se på de platser där det endast finns djur. Vilka paradis. Men människa bygger mer och mer i hopp om att bli rikare och rikare men på så vis blir vi också girigare, elakare & mer själviska. Djur följer sina instinkter & lever och mår bra tack vare det. Det är vi som förstör, våran fruktansvärda egoism och vårt hat.

Länge Leve det vilda!