Med "människan" i fokus!

Innan jag kommer till topic vill jag bara tacka Hella & hennes grabbar för en urmysig dag. Vi möttes upp och tog en promenad och avslutade den i Vasaparken så att barnen kunde leka! Verkligen superoligt hade vi allihop. Stoffe åkte linbana och önskade nog för ett ögonblick att han var en 2 åring igen! Man kunde riktigt se hur det lös i ögonen på honom! Efter det promenerade vi hem till Hella & dem för att äta middag. Underbart gott måste jag säga. Du gör ju verkligen världens absolut godaste stroganof... Recept? Efter bjöds vi på fika som också det var kanon.

Oskar & Freja åkte rutchkana om och om igen inne på Oskars rum och lille Jakop var ute med oss vuxna och spelade wii. Egentligen vankade han väl mest runt med en bulle och placerade om allas kaffekoppar! Sötnos! Måste bara säga at Oskar och Freja leker otroligt bra tillsammans. Är helt fanastiskt hur mycket han bryr sig om henne och hjälper henne med sånt hon inte når, klarar etc. Som at han t.ex ställer upp alla bowlingkäglor och hon sän sparkar ner allihop när han är klar. Utan ett ord sätter han upp alla igen och ropar på henne när han är klar. Söta! De absoluta kusinerna!!!

To topic!

Människor förbryllar mig. En del blir bara dummare och dummare, medans andra aldrig slutar att förvåna. Jag är omringad av idioter som saknar intelligens och känsla. Människor som intuti, trots omtanke från andra frysit till is och stannat i utvecklingen. Människor utan tro på sig själva. Så svaga personer som inte kan annat än prata illa om och spotta på andra. Vad dessa människor inte vet är att de egentligen bara skadar sig själva. Inte mig, inte någon annan. En svag människa vill försvaga andra, men lyckas bara trycka ner sig själva. Det stämmer sorgligt med sant. Jag har gett upp hoppet vad det gäller dessa människor. Inte gett upp hoppet och för det blivit en ledsen och sorgsen person. Utan faktum är att det gjort mig till en förvånansvärt stark och ambitiös tjej.

Det finns plus-personer och minus-personer. Självklart dras de till varandra! Jag har alltid vart positiv och glad, men då jag ofta sprungit på denna minus-personer har de resulterat i att jag blivit en själv. Någon jag inte tyckt om att vara. Därför vet jag med största sannolikhet att det val jag gjort är det absolut bästa. Jag lever för mig själv, min familj och de plus-personer jag vet berikar mitt liv. Förgyller och motiverar min vardag och mig.

Vill en människa inte vara med mig, så har han/hon en anledning till varför. På samma sätt som jag har en anledning till att vilja och våga ta avstånd. Vill han/hon baktala, spotta eller sparka på mig så vill jag bara säga be my guest!
Att jag är så inressant och så fashinerande får mig bara att växa och utvecklas till en ännu starkare plus-person. Äntligen kan jag le åt era anonyma kommentarer, era fortsatta försök att vilja såra och bräcka mig. Ert hopp om rasera hela mitt liv!

Ni kan försöka, får försöka, jag blir bara lycklig när ni gör det. För det får mig att inse, även om jag redan visste att jag är hundra gånger större, tusen gånger starkare och en miljon gånger bättre än vad någon av er...

någonsing kommer bli!

Till alla minus-människor & avundsjuka sötnosar!

" Never, saw it coming
All of, your backstabbing
Just so, you could cash in
On a good thing before I realized your game
I heard, you're going around
Playing, the victim now
But don't, even begin
Feeling I'm the one to blame
'Cause you dug your own grave, uh huh

After all of the fights and the lies
Yes you wanted to harm me but that won't work anymore
Uh, no more, oh no, it's over
'Cause if it wasn't for all of your torture
I wouldn't know how to be this way now, and never back down
So I wanna say thank you for ...

Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
It makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter "

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0