Panik
Jag är så trött på att vara rädd för att någonting ska hända mig hela tiden. Trött på att vara rädd för att somna och för att oroa mig för att Freja ska växa upp utan mig. Jag är trött på att inte kunna göra någonting åt min rädsla och mina funderingar. Det äter upp mig inifrån! Går sånt här någonsin över?
Jag vill aldrig vara ifrån Freja! Inte på något sätt! Jag vill finnas vid hennes sida föralltid. Jag orkar inte vara rädd för att dö. Jag vill inte vara det! Mitt hjärta går i tusen bitar snart. Varför kan ingen förstå hur rädd jag är och ta denna rädsla ifån mig! Jag vågar inte ens säga vissa ord som har med döden at göra. Kanske blir det bättre om jag skriver? Jag hoppas det!
Jag kan inte vara mig själv. Jag är rädd hela tiden! Vad är det som gjort att jag plötsligt är så rädd för att försvinna? Det måste vara för att jag fått Freja och verkligen har någonting att leva för. Hon är hela min värld, hon är mitt allt!
Jag är ledsen om ni behöver läsa det här när jag annars alltid är så positiv och glad. Men idag känns allt så jävla skit. Jag orkar inte ens försöka formulera mig på ett bra sätt. Det som skrivs nu skrivs ur tanken!
Jag vill vara med Freja föralltid!
Jag är så rädd att förlora henne!
Jag vet att det är vanligt när man fått barn att vara rädd att någonting ska hända dom. Men jag är livrädd. Livrädd för att ngt ska hända mig eller henne!
Jag älskar dig så otroligt mycket Freja!
Är ni rädda för att ngt ska hända er eller era nära & kära??
Jag känner igen domdär känslorna.
Känner ibland likadant när det gäller en person som verkligen förstår mig och är min tvillingsjäl. Om nånting händer han så försvinner en stor del av mig med.
Vad har du för dig nu dÅ? :)
Älskling, ingenting kommer någonsin hända dig! Det ska jag se till! 0704462363 är mitt nummer! (ta bort det hära sen) <333
Hej på dig =) Hoppas du haft en trevlig kväll trots det fula vädret!! Kramar :)
*
rosetty.blogg.se
*
åh gud vad roligt å höra att du älskade att föda barn hehe :D det ska bli spännande å se vad man själv tycker! ja altså vi har kallat magen för Leonel jättelänge nu så förmodligen är det en Leonel om det nu är en pojke såklart :)
sv: Okej:)
Det är klart att man är rädd för sina kära. Så det är inget konstigt med det. Men att vara för rädd kan ju inte vara så bra. Men visa dagar kan ju vara såna att man börjar oroa sig för mycket.
hehe är också 22år:) tänkte mest för att du ser ung ut men ändå har barn:) Gulligt inlägg ändå det är nog helt normal med sån rädsla. Försök njut av den tiden ni har istället. Man ska inte oroa sig för saker det drar bara ner ens humör i onödan.
okej hihi :)
Hejsan :)
Jag undrar om designen är färdig eller är det nått mer som ska göras ?
Ha det så bra!
Dessa känslor föds samtidigt som ditt barn. Helt normalt jag känner likadant :D Gumman det löser sig förstår att det är jobbigt. Blir det helt enkelt för mycket prata med nån . Love
ja det låter trevligt! vart i haga bor du då? jag bor precis bakom gymnasiumet :)
Hejsan! Tänkte fråga dig hur man länkar? Vet fortfarande inte hur man gör är det en speciell kod man behöver? Justee hur gör man att bilder blir större när man klickar på de? :)
svar: Ja. Men man får försöka att inte oroa sig och ta vara på de stunder man har tillsammans, varje gång! Tyvärr så vet man ju aldrig när det är den sista.
Haha, jag vet. Men jag älskar domdär bilderna. :)
hej jag känner precis igen mig i det här..nån sa att det blir så när man får barn men för mig gäller det min pojkvänn, jag älskar honom så otroligt mkt..jag är livrräd att behöva vara utan honom en dag, oavsett om det är han som dör eller jag, jag vill itne att det ska hända och jag kan börja tokgråta direkt när jag tänker på det! fy fan!! jag skulle bara vilja veta att jag alltid fick vara med honom, men att inte kunna veta det gör mig så sjukt panikslagen, jag kan verkligen inte tänka på det utan att börja gråta.
lite tröst är det ju att veta att man inte är ensam.
du kommer att dö och det kommer din dotter ocskå. så. bara att sluta oroa sej nu. Min bror dog väldigt plötsligt för några månader sedan, han fick hjärnhinneinfammation och det fanns inget man kunde göra. Då spelade det ingen roll hur mycket mamma och pappa hade legat uppe och väntat på honom på nätterna, lärt honnom att gå över gatan, bett honom vara försiktig när han badade. så.
