Skillnad?
Min uppväxt har varit väldigt orättvis. Min mamma har alltid funnits för oss och försökt ge oss allt hon kan. Men min pappa har behandlat både mig och min bror väldigt orättvist om man jämför med våra andra syskon. Nu kan jag ärligt säga att jag inte bryr mig längre. Det som har vart har vart och ingen eller inget kan ändra på det. Däremot kan vi försöka förbättra vår framtid.
Jag har världens absolut underbaraste dotter. Jag är lyckligt lottad som fått en så fantastisk liten tjej och som gör mig glad dagarna i enda. Jag och hennes pappa följer hennes minsta framgång och glädjs åt varje liten sak hon gör. Ta bara den gång hon för första gången stoppade en sked med mat i munnen, eller den gång hon tog sitt första steg. En otrolig känsla vill jag lova. Freja har en mormor som ställer upp till 110 %. Men också en farmor! De älskar henne av hela sitt hjärta och bryr sig så som en mor el. farförälder ska göra. Ja, ska! Det ringer och frågar hur hon mår och om det hänt något nytt under dagen. Framsteg mm. Det värmer mitt modershjärta, det gör mig lycklig då jag märker att folk bryr sig så mycket om henne. Det är vad jag egentligen borde fokusera på - dem som gör oss glada!
Men den senaste tiden har jag börjat fokusera mer och mer på det negativa. Alla människor som skiter fullständigt i hur det går för henne på dagis eller om hon börjat gå än. För några månader sedan satt jag hos Stoffes bror med Fru och pratade om förhållandet mellan min och Stoffes Freja & deras William till sin farfar & "farmor." Jag minns att min svåger sa: "Farmor" vill inte träffa William & Freja. Det är farfar som vill göra det!
Dagen efter pratade jag och min sambo med min svägerska och berättade vad min svåger sagt. Senare på kvällen ringde "farmor" upp min telefon och berättade att det absolut inte var så. Att hon älskade Freja lika mycket som sina biologiska barnbarn och att Freja var jätte viktig för henne. Just då kändes det så ärligt så efter vårt samtal kände jag mig mycket bättre till mods. Nu har det gått ett par månader och allt jag har att säga om det hon sa då är:
BULLSHIT!
Om man älskar sina biologiska barnbarn lika mycket som sina ickebiologiska så visar man väl det på samma sätt? det är aldrig någon av farfar & "farmor" som ringer för att fråga hur det går för Freja på dagis. Om hon mår bra eller om hon gjort några framsteg. Vid jul, påsk, födelsedag mm är det en jävla skillnad på presenter. Om Freja ens får ngt. Ingen av dem kommer någonsin förbi för att bara säga hej. Hur lävla svårt kan det vara när deras biologiska barnbarn bor två dörrar ifrån oss? Freja är med andra ord inte lika viktig som de andra... Hur i helvete kan man göra sån skillnad på sina barnbarn. Freja är ju åtminstone Farfars biologiska barnbarn? Jävla skit så förbannad jag blir.
Freja är världens mest fantastiska - synd bara att ni missar det!
Tyvärr är det sådan världen (människan) har formats. Det äcklar mig att veta att tex, min far inte träffar Engla knappt alls 5 ggr max seda hon föddes och han bor 3 mil härifrån. Men att han sambos Annettes barn och barnbarn följer med dem på resor och ses nästan varje dag . Ne man ska helt enlelt skita i dem hur ont det än gör. Som du skrev det är dom som missar inte vi. Stackars våra tjejer men dom har ju oss och vi är dem bästa
vissa männsikor borde inte ens få kallas varken mamma pappa morfar mormor farmor eller farfar. min sambo som exempel, hans pappa å han har inte talat med varandra på 10 å han vet inte ens om att han blivit farfar, sambons farfar å farmor bryr sig inte heller, helt sjukt, fattar inte hur vissa människor funkar.
