2008-2009

Ja, det är frågan. Vad hände med kärlek till sina nära och kära? Vad hände med att hålla ihop och ge allt för att hjälpa dem som behöver oss som mest. Varför behandla andra som man vill bli behandlad själv? Är det inte bättre att behandla folk på ett bra sätt utan att förvänta sig någonting tillbaka? Varför är vi så fruktansvärt själviska.

Det senaste året har vart en riktig berg-och-dalbana. Den lyckligaste stunden var när vi fick Freja. På så sätt är det senaste året det bästa i mitt liv. Hade jag inte fått min vackra dotter så vet jag inte vad som hänt. Jag hade nog tagit mitt pick och pack och flyttat till Stockholm. Tillbaka till den verklighet jag älskar. Att bo i Norrköping är en mardröm. Under min tid här har jag vart med om mer än jag vart under hela mitt liv i Stockholm. Jag har blivit bedragen, jag har blivit hotad, jag har blivit misshandlad, jag har blivit sårad och jag har sårat! De här tre åren i Norrköping är de värsta jag vart med om. Men på något vis gör det mig starkare!

Jag hade en vän, vi kan kalla henne A. Hon gick bakom ryggen på mig tillsammans med min sambo, i mitt hem. Jag bjöd henne på mat, hon fick sova hos oss och hon kallade mig för sin "storasyster hon aldrig fick." Jag tyckte så mycket om henne. Allt slutade med att jag fick veta att hon och min sambo gjort saker som fortfarande sårar. Min sambo var
ångerfull, han bad om ursäkt och sa att det var ett misstag. Jag förlät! No need to ask! Sen dess är det toppen mellan oss. Men A har inte ens bett mig om ursäkt. Hon sjönk ist ännu lägre och höll på att splittra vår familj totalt. Jävla ungjävel! Jag hoppas du skäms när du ser dig själv i spegeln ditt as!

A l l t  m a n  g ö r  k o m m e r  i g e n  p å  e n  s j ä l v !
- din jävla clown!

Idag vill jag tillägna mitt blogginlägg till en tjej jag är osams med. Jag vill tillägna det till henne och hennes son. Men även henens man. Idag är hela dagen som en lång tyst minut och min irritation och ilska läggs åt sidan. Jag vet att ni klarar er igenom detta, ni är starka tillsammans. Allt kommer att bli bra! " En vänskaplig kram! "

Se vad du har gjort?
Jag hatar dig!

Varför litar jag på folk som sårar mig om och om igen! Varför ger jag dem chans på chans? Varför är jag så jävla snäll?
 
Jo, för jag tror på förändring. Både hos mig själv och andra. Jag tror på snälla människor och att dumma människor bara har en dålig dag. Jag tror på kärlek, vänskap och tillit! Jag tror på att man kan komma hur långt som helst om man bara vill.